Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gerell fick två röda fläckar på kinderna. Han böjde sig
framåt något, medan han ofrivilligt höjde bössan lite. Han
stirrade in i det svarta hålet under stenhällen. Så hojtade han
ännu högre.
Det var fortfarande tyst under stenhällen, en intensiv
tystnad som verkade ännu starkare efter ropet.
Gerell åkte några steg bakåt och bröt omkull en
halvmur-ken björk, släpade den framåt och slängde den mot det
mörka hålet.
I samma ögonblick brummade det till, och i en virvel av
snö kom en brun klump uttumlande och svängde om närmsta
klippstycke.
Gerell, som nätt och jämnt hann böja sig undan och få upp
bössan till ögat, kastade ett slängskott efter klumpen, när
den försvann bakom klippan. På brummandet förstod han att
han träffat. Han kastade snabbt om skidorna och åkte in
bland klipporna. Han fick syn på nalle, som sprungit i skydd
längs klippblocken uppåt jokken, och rände fram för att få
skott på honom men fastnade med skidspetsarna i en
björkfälla och stod på huvudet i snön. Innan han kommit på
fotter igen och fått sina grejor i ordning, hade björnen redan
hunnit uppåt jokken och hoppade nu som en grotesk silhuett
på klippstyckena långt utom skotthåll.
Gerell satte i med att löpa, men då det nu bar uppför och
terrängen blev svårare och svårare kom han ohjälpligt efter,
och snart var den hoppande silhuetten försvunnen uppåt
Kår-såjökeln. Då började ett nytt arbete för Gerell att följa
spåret från klippa till klippa, och samtidigt fick han passa på
för att inte ränna rakt i famnen på björnen och få sig en
vinge. En liten smula hjälp hade han av bloddropparna i
början, men det stod snart klart för Gerell, att nalle inte var svårt
sårad. Spåret med de stora björnlabbarna började ligga
alldeles rent.
Uppe på jökeln, där snön var hård som is, tappade han
spåret. Medan han funderade över åt vilket håll han skulle
söka, fick han se en mäktig, smutsgrå molnvägg glida fram
över Tarf allat jåkko, och innan han visste ordet av skulle han
ha snöstormen över sig. Det var inte längre tid att fundera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
