- Project Runeberg -  Malm / 1. Männen som gjorde det /
92

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vägen? Den hade det nog livat! Inte var det någon! Jag såg
fel. Det vara bara snöyran. Någon skugga av en björk.
Skugga? Det kan väl inte finnas skugga i en snöyra? Jag ger hin i

vem det var! Det angår mig inte.–-

Nu har de nog trevligt nere i barackerna. Kaffesurran
puttrar, och man spelar tjugoett och super. Ingen människa
kan arbeta i det här vädret. Vad gör Algren? Räknar han på
sin evinnerliga tunnel igen? Det blir en läcker historia om

den är felräknad! Det vore muntert för Boman.–-

Tänk om jag får ligga här en hel vecka! Då blir jag spritt
galen. Om jag hade något att göra! Normalsektion för fria
rummet! Inte fanns det något fritt rum! Naturen har avsky
för tomrum. Horror vacui. Det sade de gamla redan. Nej, jag
är levande begraven, ligger i jorden, och snöstormen spelar
sorgmarsch där uppe. Jo, det är en skön sorgmarsch! Jag är
satt kvick i jord som man gjorde i forntiden, när folk var
besvärliga. Moder jord har återfått mig. Är det här en bostad
för människan Gerell, utexaminerade civilingenjören Magnus
Gerell från Chalmers? Är det här ett liv för en
handlingskraftig man? Ligga i en sovpåse och tänka på all möjlig
smörja? Min hjärna är inte inrättad för att lösa livsgåtor. Jag vill
arbeta, vill se praktiskt resultat av mitt arbete, inte bara
nöja mig med att i mitt stilla sinne ställa upp frågor och
svar som lämpligt tidsfördriv, som i de illustrerade
tidningarnas slutspalter. Varför kommer tidsfördrivet alltid i
slutspalten? Är det för att man inte ska märka slutet, som man
är så rädd för? Är det för att skyla över det väsentliga med
det oväsentliga? Liksom när den döende oroar sig för att
han inte dragit upp klockan. Är det därför? Ja, det vore också

en livsfråga.–-

Det var också besynnerligt att jag skulle komma hit upp till
den här banan, till den nordligaste i världen. Det hängde på
ett hår att jag kommit till Kongo i stället. Där hade det nog
varit trevligare — och varmare. Jag var dum. Alltid ska jag
råka ut för ytterligheter, stekas ihjäl under ekvatorn eller
frysa ihjäl ovanför polcirkeln. Och ingen tobak har jag med
mig heller! Det skulle smaka att röka. Varför är jag jämt
så orimlig? Röka? Nu? Fånigt. Ja, jag har inga rimliga
proportioner. Jag är aldrig i någon normalsektion. Jag rullar som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/1/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free