Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du också. Så tänkte jag på björnen, som jag kittlat med en
kula uppe vid Kårsåjökeln, men det var lika otroligt att han
rullade omkring i snöstorm, när det fanns präktiga klyftor att
sova i. Och vet du då vad jag fick för mig?”
Gerell såg på Algren. Denne svarade inte.
”Jo”, fortsatte Gerell, ”att det var den där mystiska
figuren som jag mött på natten när jag letade efter kojan. Han
kanske höll på att svälta ihjäl utanför.
Jag måste nypa mig själv i armen. Jag trodde jag drömde.
Men jag var vaken, klarvaken. Jag drog eld på en ny sticka
och lyste på kåtväggen. Jag såg tydligt att någon höll på att
arbeta sig in. Små frusna jordbitar trillade ner. Håll på du,
tänkte jag, min gubbe lilla. Där har du allt att göra för en
stund. Men när stickan slocknade kom den där förbannade
oron tillbaka. Om det nu var en människa, var det inte bäst
att hjälpa honom? Någon fara var det inte. Jag hade ju
drillingen där, och jaktkniven. Men om det nu var nalle, som kom
och hälsade på i mörkret?
Jag rev ett stort stycke av nävem på andra sidan, tände på
det och kastade det i eldstaden. En stor låga fladdrade till
och lyste upp hela kåtan. Jordsmuloma ramlade fortfarande
från väggen. Jag tog geväret.
Vem är det? skrek jag så högt jag kunde. Inget svar. Är det
någon människa? skrek jag. Fortfarande inget svar. Jag stod
och stirrade på väggen, varifrån jorden föll. Nävern började
slockna. En och annan låga fladdrade ännu till så mycket att
jag kunde se väggen. Jag rev av en näverbit till och kastade
på elden. Åter flammade den upp. Och det var som om det
skulle ha eggat den osynlige grävaren där utanför. En stor
jordkoka lossnade och föll. Och nävem där borta på andra
sidan eldstaden böjde sig inåt i kåtan. Jag hörde också
stormen mycket tydligare, hur den steg och föll i styrka. På en
gång var det som om stormen skulle hållit andan alldeles. En
enda liten låga pyrde i eldstaden.
Svara, skrek jag, annars skjuter jag! Inget svar ändå. Men
nävern lossnade undertill och en luden labb stack fram i
ne-derkanten just som lågan slocknade. Då sköt jag. Två pipor
på en gång.
I samma ögonblick hörde jag ett skrik utanför, ett skrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
