Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som jag aldrig glömmer, ett skrik som skar genom stormen,
vilt, ohyggligt.
Jag kastade mig med hela min tyngd mot kåtdörren, slog
och sparkade och spräckte den till slut med bösskolven så
den rämnade uppifrån och ner. Snön sprutade mot mig. Jag
vältrade ut i ett ogenomträngligt mörker, kämpade mig fram
i snön längs kåtan, famlade omkring mig och fann honom.
Jag släpade honom med mig in i kåtan. Jag försökte tända
näver igen, men stormen släckte. Jag kände i mörkret på
honom. Det flöt något varmt ur bröstet. Det brände mina
händer. Jag lutade mig ner över honom så nära, att jag
snuddade med min kind mot hans. Jag kände under kavajen och
skjortan. Hjärtat hade stannat. Och jag hörde det inte när jag
tryckte örat mot honom. Stormen skrek också, så det var
svårt att höra. Men någonting sade mig att han var död.
Kring halsen hade han en tjock halsduk, det kände jag. Jag
strök efter hans armar. Han hade tjocka, ludna skinnvantar
på händerna. Men hans ögon — hans ögon — som jag aldrig
fick se–Gud i himmelen!”
Gerell kunde inte tala längre. Han föll ihop mot stolen och
grät som ett barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
