- Project Runeberg -  Malm / 1. Männen som gjorde det /
102

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ten. De ljusa nätterna gjorde också sitt till. Solen var uppe
oavbrutet dag och natt, och ännu vid midnatt lyste
solskenet in i hans rum genom springorna i rullgardinen. Han
försökte dämpa ljuset med filtar för fönstren och anordnade
allehanda sinnrika mekaniska upphängningar, som Maja varje
morgon samvetsgrant förstörde.

De enda tillfällen när han kände lust att sova var på
dagarna inne i Nuolja-tunneln, då han övervakade arbetena där
inne. Där var svalt och mörkt. I timtal kunde han stå och
hänga innanför ingången och stirra bort mot de små gula
ljusen, som flämtade inne i tunneln och visade var arbetarna
höll till.

Det var vid ett sådant tillfälle han fattade sitt beslut att
resa hem till Värmland över midsommar. När Hjort
inspekterade nästa gång framförde Algren därför sin önskan om
detta, men han fick ett långt, motiverat nej till svar.

Vad skulle ingenjöm hemma i Värmland att göra? Det
kunde väl inte vara något roligt att titta på några granar och
kor och grisar? Nu gick Träsket snart upp, och då hade man
det vackraste i världen alldeles framför näsan. Då kom
lom-marna och örnarna sträckande, och björkarna skulle snart slå
ut. Han skulle inte vara barnslig. Nog kom han hem till
Värmland i tid och fick uppsikt över glasblåsning och sådant
leksaksgöra. Här uppe fick han lära sig något. Han borde
tänka på framtiden också och inte bara på nöjet, behagligheten.
Det var inte ofta det yppade sig ett tillfälle för en ung man
att få vara med och bygga en av världens finaste banor. På
det här jordklotet var det i alla händelser den nordligaste.
Här fick man erfarenheter som ingen gjort förut. Vad gjorde
det att det var lite krångligt med mat och värme ibland? Och
att några frös ihjäl och andra kom bort på annat vis?
Erfarenhet samlar ingen gratis. Det kostar tid och pengar. Om
ett år vore banan färdig ända upp, och sedan stod hela
världen öppen för honom, och då kunde han ju fara hem och
titta på grisarna och skogarna i Värmland. Om han inte fick
sova så fick ingen annan det heller vid den här tiden. Det blev
man van vid. Man skulle inte ge vika för första lilla nyck
eller obehag. Man skulle låta viljan och inte känslorna styra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/1/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free