Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skriva, att Hansson har rätt att ta hem hur mycket sprit
han vill”, svarade Hansson med ett brett grin.
”Det är omöjligt. Du vet att överingenjörn har förbjudit er
att ta hem sprit”, envisades Vistrand.
”Den idioten ja! Men Hjort har lovat oss. Vi ska väl ha
någon belöning för Nuolja”, bad Hansson.
”Hur mycket hade du på lasset?”
”Trettio konjak och femtio brännvin.”
”Det är vansinne! Det kan jag inte. Omöjligt!” svarade
Vistrand.
”Som ingenjörn vill. Alldeles som han vill! Men då går
också hela Tjugosjuan ner till Ulven och tar igen rubb och
stubb och klappar om hela byket ordentligt. Tycker
ingenjörn det är bättre?” frågade Hansson.
Vistrand skrev som Hansson ville, och det var med en
triumferande överlägsenhet Hansson återvände till länsman,
klev in i hans stuga och räckte fram brevet.
”Vad är det där?” frågade Ulven och synade det utanpå.
”Läs!” sade Hansson.
”Vem är det från?” muttrade Ulven.
”Läs, fähund!” uppmanade Hansson.
Ulven öppnade brevet och läste. Han blev både gul och
grön i ansiktet av ilska, men han vågade inte annat än lyda,
då ingenjörerna annars kunde göra livet surt nog för
honom där på gränsen. Han kanske heller aldrig fick komma till
marketenteriet mer och titta på de snitsiga flickorna, som
Hjort slog för. Varken Hjort, Landström eller Vistrand var att
leka med.
Nu var det Hansson som stod bredbent och säker utanför
stugan och såg på hur drängarna kom körande med lasset,
och han grinade gott åt Ulven, som kom ut på trappan för att
åse avfärden.
”Är allt med?” frågade Hansson myndigt och gick runt och
synade spritlådorna för att se om de varit öppnade. Då han
såg att allt var bra for högmodet riktigt i honom.
”Ni har glömt det bästa!” ropade han till drängarna.
Han gick med stormsteg bort till stallet och fann ”det
bästa” sovande i en spilta.
”Upp, Svarta Björn! Nu åker vi igen!” ropade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
