Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Klabbet!” upprepade Sköld utan att höja rösten.
Langarnisse lyfte buteljen och räknade igenom sedlarna.
”Ettusentrehundra”, sade han betydelsefullt. ”Har du
verkligen så mycket inne?” frågade han Sköld.
Sköld stack handen innanför skjortan utan att svara, drog
fram en sparbanksbok och slängde den på bordet framför
bankiren. Langarnisse högg den lika glupskt som gäddan när
hon tar en abborrpinne, öppnade den och nickade gillande.
”Banken i Gällivare — ett-tusen — det räcker”, sade han
och lämnade igen boken till Sköld.
”Klabbet!” envisades Sköld ännu en gång och slog upp
sina kort — två damer och en kung.
Gossarna hurrade, men Langarnisse snöt sig eftertryckligt
i den stora näsduken.
Sedan vände han mycket långsamt upp sina kort ett för ett
— kung — kung — dam.
Sköld kastade sparbanksboken i huvudet på Langarnisse,
tömde sitt konjaksglas och försvann från bordet.
När Langarnisse ville ta boken, som från hans huvud
studsat ut på bordet, lade sig en stor hand på boken.
”Vad är det?” sade Langarnisse och reste sig.
Instinktmässigt skelade han mot dörren, medan han stoppade på sig
sedlarna. Dörren var fri.
”Vad det är?” sade handens ägare och böjde sig fram så
långt att ansiktet blev synligt i röken. Det var Dygdiga
Hansson. ”Vad det är?” upprepade han och drog åt sig boken.
”Ska jag säga vad det är?” frågade han.
Det hade på en gång blivit märkvärdigt stilla inne i
baracken, och från alla håll stirrade underliga, röda blickar genom
töcknet på Langarnisse, och flera dök fram.
”Varför snyter du dig så mycket?” frågade Hansson. ”När
du spelar högt?”
”Snyter?” stammade Langarnisse. ”Snyter?”
Ett mummel av röster stegrades kring bordet, men ändå
hörde Langarnisse hur ett glas rullade på bordet, föll i
golvet och gick sönder.
”Rackare!” skrek Hansson plötsligt till, böjde sig fram över
bordet och slet upp näsduken ur Langamisses ficka så kungar
och damer dansade omkring. I samma ögonblick slängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
