- Project Runeberg -  Malm / 1. Männen som gjorde det /
132

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

såg på henne lika varmt som på allt annat i naturen
omkring. Solstrålarna som tittade riktigt noga på hennes ansikte
tyckte att hon log som om hon nu funnit det rätta äventyret.
Den mörka fläcken uppe i hennes hjässa kunde de inte se
eftersom den låg i skuggan, men annars kanske de kommit
på andra tankar.

Framåt middagen kom Sarri drivande längs banan. Han
stannade och såg på henne och gick efter några gulnade
björklövskvistar och lade under hennes huvud. Han mindes
den gången han först sett henne, då hon gav honom kaffe
och bröd. Som lapp hade han ännu tacksamhetskänslan kvar.
Han hade ännu inte välsignats med kultur.

Någon annan kom inte förbi. Och länsman brydde sig inte
om historien. Alla var glada att bli av med Svarta Björn, och
det var bara sjuksköterskorna, som inte var rädda för något,
som vågade svepa henne. De tvättade henne fin och ren och
klädde henne i nytt nattlinne. När hon låg i kistan tyckte
sköterskorna att världen var obegriplig. Den raka, fina näsan,
den vackert välvda pannan, de stora kupiga ögonlocken och
det blåsvarta håret gjorde henne lik en drottning.

De förstod inte att hon från det hon första gången såg
dagens ljus var dömd att leva som hon gjort. De trodde som
så många andra på den vackra lögnen om människomas fria
vilja och visste inte att många drottningar dött som skökor,
och många skökor som drottningar. Därför hedrade det dem
ännu mer, att de i henne endast såg människan, som kämpat
slut. Och som bevis för att alla synder kunde förlåtas lade de
i hennes sammanknäppta händer en tuva av sensommarens
sista blommor, den vita andromedan.

Sedan förde man Svarta Bjöm till kyrkogården i
Tome-hamn och jordadade henne bredvid alla andra, som förut
stupat i striden mot vildmarken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/1/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free