Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var nämligen från det blida Skåne och kände inte till
vildmarksfasonerna. Han såg inte uttrycket i Hjorts ansikte
så som snön sprutade om dem, men han var säker på att
Hjort log. Det var väder för honom, den obesegrade som alla
talade om där uppe, han som skulle fram till varje pris.
Hjort kunde verkligen inte låta bli att småskratta. Det
fanns ingen storm i världen som kunde stjälpa den maskinen.
Om de inte spårade ur på frostknölarna så höll sig nog tåget
kvar på skenorna. Det enda obehagliga var att behöva köra
på utan signaler. Banvakterna var som bortblåsta. Inte ett enda
ljus eller en lykta hade synts till sedan tåget lämnat
utgångs-stationen. Banvakterna låg naturligtvis inne i stugorna och
sov och litade på att tåget kört fast för länge sedan i drivorna
och att trafiken inställts.
Hjort böjde sig fram till föraren.
”Var är vi?” ropade han.
”Vet inte”, skrek den andre till svar.
”Har vi passerat skärningen?”
”Nej.”
Samtalet stoppade. Röstresurserna var förbrukade. Eldaren
stack ut sitt svettiga huvud utanför lokomotivet och drog
det tillbaka fullsmetat med snö.
”Kaisepakte!” skrek han och pekade framåt i gråmörkret,
samtidigt som han strök ansiktet rent från snö med avigsidan
av handen. Föraren såg på klockan och satte i med
ångviss-lan.
Den lät hjälplös och menlös i allt det andra skriket och
vrålandet. Ingen av de tre männen på lokomtivet hörde
visslan. Det var endast förarens grepp i handtaget som sade dem,
att han blåste för den stora skärningen, där plogarna alltid
skar en djup hålväg genom snön.
Hjort böjde sig ut. Han tyckte sig skymta snöskärmarna,
men fortfarande syntes inget ljus. Här borde banvakten ha
postat för skärningen.
Föraren höll fortfarande i ångvisslan, medan tåget pressade
sig framåt genom stormen. Nu kändes det att man kom lite i
lä av snöskärmarna, och med ökad fart körde malmtåget in
i skärningen, medan Hjort muttrade några fula ord över
banvaktens bortovaro.–-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
