Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot väggen. Hjort tog och vände honom. Lyktskenet föll rätt
i ansiktet på lappen.
”Sarri! Vad fan gör du här?” frågade Hjort förvånad.
Lappen kisade mot ljuset och satte sig upp.
”Sarri tyck’ storm bra men icke gå ski. Bättre åk’ ”,
svarade han.
”Vart ska du?” fortsatte Hjort förhöret.
”Mig sku’ Rautas. Kom’ snart dit?” frågade Sarri.
”Ja, om en vecka. Vi sitter fast i snön ute på linjen”, sade
Hjort.
”Icke sitt’ lång, Sarri”, sade lappen. Han reste sig. Han
hade lite svårt att stå på benen. Det syntes tydligt att han
druckit. Bröstfickan putade också ut mer än vanligt, och det
var ingen svårighet att gissa sig till konturerna av en butelj
där innanför.
”Du talar svenska bra nu”, uppmuntrade Hjort.
”Mig tal’ nog svensk. Tal’ myck’ me’ rallar’.”
”Vart ska du ta vägen?” frågade Hjort, när han såg Sarri
släpa fram skidorna mot vagnsdörren.
”Mig icke sitt’ hel veck’ här. Mig gå ski Rautas”, svarade
han allvarligt.
”Hälsa från oss då”, ropade Hjort, ”och säg att vi sitter
här och väntar på hjälp!”
”Mig nok häls’ ” lovade Sarri.
Han drog skjutdörren åt sidan så mycket att han kunde
klämma sig ut med skidorna.
”Styggevejr!” fräste han på norska och klev ner. Snön
slukade honom genast. Efter honom försvann förarna för att se
till maskinerna.
Timmarna skred långsamt framåt för Hjort, där han satt och
stirrade på lyktan som stod på golvet bredvid konduktören,
som sträckt ut sig raklång på golvet och försökte sova. Det
var långa timmar, fyllda av bilder och syner från hela
banbygget, och det var kanske det som gjorde att hans drag till
sist stelnade och hårdnade: han ville inte ge sig själv svar på
den lilla lömska frågan som lurade djupast i hans själ, och
som med en viskning sporde vad allt detta skulle tjäna till.
Hjort reste sig upp, stampade med de frysande fotterna i
vagnsgolvet och började vandra av och an.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
