Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjort och Landström hävde ur sig högtals med lapska namn
på fjällen för att imponera, och de hade sitt extra lilla nöje
för sig själva av att höra hur invigarna gjorde haveri, när
de skulle försöka härma uttalet. Tidningsmännen arbetade
flitigt med pennor och anteckningsböcker och frossade
synbarligen, när tåget körde fram mot Abisko och Hjort gav
dem upplysning om att den där stora urgröpningen i fjällen
söderöver, den som såg ut som om Gud Fader själv karvat
ut den, av rallarna döpts till Lapporten fast den på lapska
hette Tjuonavagge, vilket betydde något helt annat, som han
aktade sig att tala om därför att han inte visste det.
Inne hos den gamle kungen satt överingenjörn och
demonstrerade banan och naturen, och kungen nickade
instämmande och tacksamt. Solen brände in genom fönstret, glänste
på uniformerna och slickade girigt upp pärlorna i de
konjaks-blandade vichyvattenglasen. De blågula tuppfjädrarna i hy
11-nätet låg och vajade nedlåtande från sin upphöjda plats. Den
gamle kungen njöt av att för första gången i livet se denna
del av sitt land, och när tåget körde in på Abisko station,
där lapparna uppbådats för att bringa honom sin hyllning,
tömde han sitt glas med välbehag och steg ur med sitt allra
älskvärdaste leende, medan lokomotivet ångade bort för att
släcka sin törst vid pumpen.
Lapparna stod i samlad trupp med fina, nytvättade
ansikten och klädda i sina allra finaste helgdagsgåbortkläder. De
passade bättre än de guldsmidda uniformerna ihop med
landskapets färger. De mörkblå toppmössorna med sina eldröda
tofsar högst upp, de gröna, blå, bruna och grå
vadmalskol-tarna med broderade barmstycken innanför, och det breda
silversmyekade bältet som en och annan laestadian bar, ja till
och med några urgamla lappars skinande skinnkoltar hörde
mer ihop med vildmarksstämningen än all grannlåten som
vältrade fram ur tåget.
Lapparna kände också sitt värde, och fast deras ögon och
tänder lyste av fröjd satt något kvar i hållningen som tydde
på att det visserligen var roligt att se på stassen, men att
de nog visste vilka som var de verkliga gentlemännen i
Lappland. Men så var det en utvald samling lappar man samlat.
Där fanns björndödare och vargjägare, renkungar och rip-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
