Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snarare, viträvsspecialister och knivskaftsnidare, örnfångare
och Kebnekaise-bestigare, lassokonstnärer och renkörare —
allt vad fint lapparna hade att bjuda på.
Kungen skakade hand med en hel del av dem. Av en äkta
renkung lyckades han genom tolken få en aning om
renstammens storlek och flenårens mödor. Men jättegossen
landshövdingen slog renkungen uppmuntrande på axeln och sade,
att nu skulle Nia inte vara ledsen för nu hade Sveriges kung
kommit till Lapplands kung, och nu skulle det växa fram
mer guld ur bergskrevorna än vad som fanns hos hela
sällskapet. Då log lapparna överlag åt sin jättegosse, sin älskade
Mahera, som de kallade honom, och den riktiga kungen
skrattade så tårarna kom i ögonen.
En taktlös gammal lapp, maläten, en som inte tycktes ha
kommit dit på beställning, förstörde visserligen stämningen
för en minut med att lämna fram en enkel klagoskrift mot
lappkatekesen, en åtgärd som fick biskopens ansikte att mulna
betänkligt; dessförinnan hade de legat i de godmodiga veck
som passar en invigning.
Det lilla molnet drog emellertid hastigt förbi, och riket,
makten och härligheten besteg tåget. Säkert som amen i
kyrkan kom lapparnas hurra. Den ende som inte hurrade var
klagolappen. Han stod för sig själv och sög på sin pipa som
en filosof som gjort sitt och vet att allting ändå går upp i rök
till sist.
När Abiskoälven passerades fröjdades man över fjällen i
söder. Den oförsiktige bispen pekade på den långa träormen
som en gång var avsedd att leda vattnet till turbinerna och
frågade överingenjören vad det var. Frågan besvarades endast
med en motfråga om klagoskriften mot lappkatekesen var
berättigad, varefter samtalet mellan de båda höga herrarna
avstannade.
Den gamle kungen märkte lyckligtvis ingenting av detta.
Han underhöll sig med Hjort vid ett annat fönster och
beskådade fjällen. Hjort rabblade upp dem i följd,
Tjuona-tjåkko, Tjuonavagge, Nissontjåkko, Nissonvagge, Pallimtjåkko
och Somaslaki, utan att den gamle hörde efter vad han sade.
Den gamle kungen var hypnotiserad av skönheten. Den gav
honom drömmar om södern och Alperna. Men när de körde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
