Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Aha!” sade bispen och klappade den gamle på skuldran.
Men Gammel-Sarri skickade bara en ny salivstråle i passagen
utan att ändra en min. Dålig Kumona, tänkte han tyst för sig
själv när bispen fortsatte bortåt stationshuset, där de finaste
samlades till middag.
De gemena bespisades i banhallen under flaggor och grönt,
och där åts och dracks och talades och hurrades, och mitt
uppe i alltsammans brusade ett stort malmlokomotiv förbi
genom hallen och knep sig ett väldigt hurra, som
lokomotivföraren tog emot med ett brett grin, där han hängde ut över
hytten.
Inne i vestibulen var stor middag för de kungliga och
hono-ratiores. Där serverades inget malmlokomotiv som mellanrätt,
men stämningen var hög ändå, och där hölls tal och skålar för
kungen och drottningen och Norrbotten och Norge. Till slut
kom verkligen också talet för banbyggama, för männen som
gjorde det. Allas blickar sökte ingenjörerna.
överingenjörn såg ut som om han sög på marmelad, ett par
ingenjörer verkade glödgade eldgafflar, Landström stirrade
tankfull på bordduken, men Hjorts isblå ögon liksom
tindrade, där han stod bergfast och säker och häftade blicken vid
talaren, då denne nämnde köld, snö och faror.
Efter middagen gick färden ner till Narvik, där ceremonin
med blommor, tal, hurrarop och kungssång upprepades. Där
simmade festprydda lustjakter och ångbåtar som skimrande
sjöfåglar på den gröna fjorden, där låg stora atlantångare med
klatschande flaggställ, och där ståtade till och med de annars
svarta malmlastbryggorna i flaggduk och grönt.
Narviksborna, som förstod att de nu stod vid den
girland-sirade ingången till en ny tid, då guldmynt och sedlar skulle
flöda österifrån, visste inte vilken fot de skulle stå på av idel
glädje. Hela Narvik sken av välvilja.
Aldrig har mer rörande tal för skandinaviska halvön
hållits, aldrig har en mer jublande människoskara följt en kung
vid målet av en fredlig gärning än den som följde den gamle
med hans rörande valspråk ”Brödrafolkens väl”, när han på
kvällen steg ombord på båten och drog ut i aftonsolens
sagolika guldglans mellan speglande fjäll. □ □ □
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
