Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till avrättningsplatsen. Bara under föttema på de sista klingar
det som av stål mot den tilltrampade snön.
I marketenteriet på Djävulsön lyser och lockar gula
färgfläckar. De mest kaffehungriga bryter ledet. Truppen närmar
sig Berget. I maskinhusen dånar det redan av latent kraft,
och en svettig eldare slänger några glåpord åt de frysande.
Vid ingången står en laddarebas och ser på dem. De elektriska
båglampornas ljus faller blekviolett över de glåmiga ansiktena
i truppen, men det lyser också på ansikten som för
tankarna till giganterna på väg till kamp mot gudarna.
Truppen sprängs isär. Små grupper letar sig olika vägar
uppför det mörka Berget. Gallerier och tunnlar slukar dem.
En del går till tippen, en annan försvinner i orterna. Linbanor
och tippvagnar skymtar fram. Brytarna letar efter
säkerhetslinorna, laddarebasarna öppnar dynamitkurarna, tipparna svär
över de bortkomna spetten, smederna stiger in i den väldiga
smedjan, blåser eld i ässjorna och kopplar till maskinerna.
Upp längs de sista, branta trätrapporna tågar några borrare
ännu högre, upp till de översta topparna av Berget. Där skiljs
även borrarna åt och tänder lyktorna.
En bitande vind sopar fram och dansar i snön. En ensam
man, den siste i hela truppen, stretar upp till den allra högsta
toppen, högsta platån. Lyktan skälver i hans hand för
vindstötarna, och glasen klirrar. Snöflingorna hoppar tokiga
omkring lyktan och försöker blåsa ut ljuset. Den lilla gula
flamman därinne, den enda ljusfläcken häruppe i den skumblå
natten, viker och böjer sig som om den hade tanke och vilja. En
hårdare vindstöt än andra bakifrån hotar att släcka den. Den
töjer ut sig och blir fin som en guldtråd. Den vill inte dö. Den
ska inte dö. Den har sin mission att fylla. Mannen lägger sin
andra hand skyddande över lyktan, medan han höjer den mot
sitt breda bröst för att bevara lågan. Den växer sig strax stor
igen och kastar sitt darrande ljus ut över snö och stenar.
Förd av en ensam mans hand stiger den lilla gula flamman
genom mörker och isig natt mot stjärnorna.
Sköld var uppe. Det dröjde en god stund innan han fick
reda på borrstålen i snön, och ännu längre dröjde det innan
han fick igång den stora luftborren. Is och kyla hade gjort sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
