Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
avbräck. Allt krånglade. Och händerna stelnade. När han
började stod också luften på för tidigt, och han fick en hel
sprut-sats av olja och smutsigt borrvatten i ansiktet. Han strök med
rockärmen över ögonen för att få bort det värsta, men då
borren hostade ojämnt och det långa trebenta benranglet skakade
livsfarligt hade han ingen tid över för fortsatta toalettbestyr,
även om han hade en känsla av att ha blivit blind. Han såg
ingenting. Han måste känna sig fram och fick äntligen tag i
rätta skruven. Hostningen upphörde, och den jämna
borrningen började.
Han fick några minuters ro till att putsa sig. Han kröp ihop
vid lyktan, som stod i lä bakom några brädstumpar, och
lyckades med en bunt trassel få bort det värsta ur ögonen, så
mycket att han såg att bunten blivit alldeles svart. Han måste
knipa igen ögonen, så sved det. Han hade således synen i
behåll. Det gladde honom. Inte för att han misströstat, men
den där sprutningen var alltid otäck. Rackarborr! mumlade
han och putsade på.
Nu började han kunna se lyktorna nedanför flytta och röra
på sig. Han kunde till och med urskilja karlarna när de kom
in i ljuskretsarna.
Han bytte borr. Under tiden hörde han en kör av
knac-kanden, futtanden, surranden, spettanden, brakanden och
skakanden växa och stiga upp ur djupet nedanför med dess
flämtande små, gula fläckar. Ibland kom dånet av vagnarnas
rutschande borta vid engelska tippen och slutade med en
åsk-skräll. Nu kom någonting krypande uppför linbanan i
mörkret, långt nere. Sakta svävade föremålet fram, hängande i
luften på en spindeltråd. Sköld såg det avteckna sig tydligt mot
lyktskenet inunder. Trådarna darrade. Långsamt och säkert
gled något förbi därnere och försvann i mörkret på nytt, svart
som en likkista, som kom ur natten och gick in i den på nytt.
Sköld skakade på huvudet. Dumheter! Varför kom han på
den idén? Varför just en likkista? Det var väl dynamiten eller
oljan som åkte upp.
Berget hade vaknat. Det var hela saken.
Han satte igång borren på nytt.
Timmarna gled fram isande kalla. Vinden domnade av,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
