Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Tjugo”, svarade Bjarne, drog upp en pipa ur fickan och
stoppade den.
En av föreningen räckte tändsticksstället till honom.
”Tack!” svarade han. Ett ljust leende drog över hans
ansikte.
Lang fick genast motvilja för honom. Han hade alltid
avskytt folk som flinade på det viset. För övrigt såg pojken för
bra ut med sitt ljusa hår och den raka näsan för att man
skulle kunna lita på honom.
”Vad ska ni här att göra?” fortsatte han förhöret.
Bjarne dystrade till tvärt.
”Hansson bad mig gå med”, försvarade han sig. ”Här
skulle jag få bästa upplysningarna om förhållandena på
platsen. Men är det så att jag är i vägen så kan jag gå.”
Bjarne reste sig beredvilligt. Ett par av föreningens
medlemmar flinade till, men Lang lutade sig fram över bordet och
tog honom i armen.
”Sitt, gubbe lilla! Genera sig inte för oss. Vi lägger inget
band på folk. Snöklockan ringer för frihet. Var och en får
bli salig på sitt vis. Vi vill bara öppna ögonen på alla
dummer-jönsar som tror att vägen till himlen går förbi nordpolen.”
Bjarne var inte den som tappade humöret för en
oförskämdhet. Han hade redan en del livsbalans inne och log lika gott
som förut och svarade: ”Ja, vi är väl dummerjönsar allihop,
innan vi blir kloka. Jag har ingenting emot att bli klok.
Hurdant är det här vid Berget?”
Lang kunde fortfarande rodna. Han begrep
tillrättavisningen, och någon i laget fnittrade till. Det tog Lang, och han
körde upp med sitt grövsta artilleri för att riktigt stuka
Bjarne och gav honom en salva om förhållandena på platsen.
Jo, det var ett skönt samhälle! Där fanns varken lag,
ordning eller rätt. Man tog vad man ville, och var det någon som
bråkade så plockade man bort honom utan vidare en mörk
kväll. Bolaget var ett sällskap banditer som svältfödde folket,
och ben och armar gick åt däruppe i Berget lika kvickt som
renarnas på banan. Lapparna var några rackare, lömska och
illfundiga. Järnvägen var ett rent litet helvete, och folk frös
ihjäl som flugor om vintern i öppna bromskurar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
