Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, här sitter flera som frusit ihjäl”, skrattade han.
Hela samhället, som knappt var fem år gammalt, var ruttet
innan det trampat ut barnskorna. Och kommunalpamparna
var några svin. Sköld till exempel, han hade varit en av de
värsta spelarna och fyllhundarna när banan byggdes, fast
han nu gubevars sjåpade sig med nykterhet och
samhällslapp-skrädderi. Och berget mittemot kunde ibland på somrarna
vara fullt med karlar och kvinnor som låg högtals om varann
och bara söp. Därför hade man döpt det till Ölbacken. Och
det var inte bara patrask. Ånej, dit gick både basar och
förare-hustrur. Alltsammans var lögn och humbug, nu var det vinter,
men vänta bara tills de fyrahundra sophögarna började dofta
i solen, då skulle det bli som att lukta på parfym.
”1 somras när jag kom hit”, fortsatte Lang, ”då kändes det
som om man bott i bottnen på en soptunna, fast man hade
hela vildmarken utanför knuten och kunde försökt skrapa
bort smörjan. Men tror ni man gjorde det! Jo tack! Nej, det
hade bolaget inte råd till. Det var bara vid invigningen av
banan som man skrubbade rent för en vecka så att kungen
och landshövdingen inte skulle storkna. Då stod man och
dillade om miljarderna häruppe. Inte har jag sett röken av
några annat än på invigningen i frukostladan härutanför, då
man vräkte i sig champagne och sparris och kalkon och
tryffel. Läckert, va? Och ändå hade de nödår här i vintras så de
fick snöra åt svältremmarna och lura tarmarna med kråkbär,
och Jukkasjärvi-borna fick ligga för att hålla sig varma och
inte nöta på kroppskrafterna. I Korpilombolo hittade man
fyra stycken som föreställt människor — en gång. De hade
inte dött av sparris, de! Det var i januari. I mars använde en
nybyggare några mil öst härom sina sista krafter till att skära
halsen av sig och de sina för att slippa svälta ihjäl, och i juli
drack storgubbarna champagne här så de höll på att spricka.
Då var man inte fattig! Nej då! Man hade kommit över några
miljarder billigt, miljarder som lapparna och nybyggarna här
egentligen skulle ha haft eftersom det var på deras mark man
mutade. Jovisst! Inte ett korvöre fick de. Och vad får Sverige?
Svenska folket? Haha! Leve miljarderna!”
Lang tömde kaffekoppen i ett drag. Sedan makade han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
