Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nct stelnade i mungiporna när han kom fram. Skölds bruna
ansikte föreföll orörligt skräckinjagande, och när han
stannade framför bordet, huvudet högre än alla snöklockorna,
dkälvde de i knävecken, några av spänning, andra av rädsla.
Sköld granskade buteljen ännu en gång mycket noga, sedan
satte han den milt och varligt mellan kaffekopparna.
”Ni borde vara försiktiga med sådana här pjäser”, sade
han. ”De kan lätt gå sönder.”
När ingen svarade på denna reflexion såg han sig frågande
omkring bland dem.
”Var det något annat ni ville?” tilläde han.
Snöklockan molteg. Sköld vände ryggen åt den och gick
långsamt ut. Ingen kastade något efter honom. Föreningen
Snöklockan såg ut som om den töat sönder. Den sjönk ner på
stolarna. Uppblåstheten hade gått ur den, och den skämdes
över det försummade tillfället när laddaren, som skickat iväg
projektilen och i alla fall visat att han vågade något, hånade
de andra för deras feghet.
Lang sade ingenting, men medan de andra så småningom
stramade upp sig till inbördes krig över att man låtit skrämma
sig av Sköld, böjde han sig ner och tog upp kronan, som han
dolt under foten.
När Sköld skilts från kamraten utanför kaféet tog han
genvägen över backen hemåt. Han hade inte gått många steg
förrän han hittade Bjarne sovande i snön.
Sköld ruskade honom länge innan han fick liv i honom.
När Bjarne inte kunde ge upplysning om var han bodde
släpade Sköld hem honom till sig och stoppade ner honom i den
vanliga räddningsbåten, pinnsoffan i köket.
”Vem kommer du nu släpande med igen?’ frågade Ida.
”Vet inte”, svarade Sköld. ”Han kan inte ligga därute och
frysa ihjäl.”
Ida lyste på Bjarne med lampan.
”Det är ju bara en pojke”, sade hon och kände på honom.
”Pannan bränner. Han har inte legat länge ute.”
”Nej, jag såg honom på Röda Locket. Snöklockan hade
visst möte.”
”Och de kan inte ta hand om sina egna?” puttrade Ida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
