Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
”Framtiden tillhör titanstålet”, sade Kronvall, där han
promenerade inne på Bergets kontor hos direktör Ågren. ”Kan
elektrometallurgerna bara reda upp problemet om billigare
smältningsmetoder, så är frågan löst. Masugnarna lämpar sig
knappt längre, det vet du, för smältning av titanmalm.
Reduceringen måste ske i elektriska ugnar för att det ska bli någon
valuta.”
”Och du är verkligen säker på att Berget håller titan och
vanadin i den grad du säger?” frågade Ågren.
”Absolut. Man kan inte ta fel på analyserna.” Kronvalls
kaméansikte förblev orörligt under Ågrens forskande blick.
”Ja, jag har läst någonting om ovanliga resultat med
elektriska ugnar — jag tror det var i några amerikanska
tidskrifter”, sade Ågren.
”Allt talar för möjligheten att realisera det i praktiken.
Tänk den dag, då vi exploaterar våra vattenfall och smälter
vårt järn själva!” utbrast Kronvall och drog nervöst i hakans
skäggtapp.
”Tänk om vi skulle vakna ur vår hundraåriga sömn och ge
Sverige vad Sverige ska ha!” fortsatte han.
”Jag tycker vi har hunnit ett gott stycke redan. Man slåss
om vår malm ute på världsmarknaden redan, fast vi inte har
mer än några år på nacken. Vänta bara vi får leva och ha
hälsa och arbetsro.” Ågren såg fundersam ut vid sista ordet.
”Är det något särskilt?” frågade Kronvall och stannade
i sitt gående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
