Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgift blivit att mota varann, att hindra varann, när man
vill rensa upp i Augiasstallet, mest beroende på att varenda en
som nått höjderna på en eller annan krokväg genom kjortlar,
ministrar eller annat taskspeleri genast slår sig till ro och
glömmer alla höga föresatser och sparkar varje annan, som
kommer raka vägen fram, mitt i bröstet under folkets jubel,
eller vad värre är, under dess tystnad och likgiltighet. Vi
kompromissar om allt mellan himmel och jord tills vi
kompromissat oss bort ur samtidens historia. Vi är idioter när
det gäller ekonomiska värden! Inte kan man leva på Karl
XII:s stövlar längre i detta tidevarv, där nationernas kamp
huvudsakligen gäller industri och handel. Det är därför, ser
du, som jag är rädd för ditt idealsamhälle. I det här landet
hinner varje människa som vill något träta ihjäl sig, innan han
ens nått trappan till det tempel, där hans ideal bor.”
”Nå, så får jag väl träta då. Jag är seglivad”, sade Ågren
och såg riktigt glad ut.
”Känner du Vallin nere på station?” frågade Kronvall.
”Nej, hur så?”
”Där får du en god trätobroder. Han vurmar också för ett
mönstersamhälle. ”
”Såå! Vad är han för slag? Skrivare?”
”Jag tror det.” Kronvall drog på orden. ”En pigg karl.
Skada bara att han är brandröd.”
”Det generar mig inte, bara han vill hjälpa mig att hyfsa
till det här samhället”, sade Ågren.
”Lycka till! Det kan behövas.”
”Alldeles riktigt. Och om du nu tror att vi kommer att
misslyckas, så vill jag säga dig, att så länge jag stannar här
ska jag inrikta mig på att förbättra förhållandena. Vi har
nämligen oerhörda förutsättningar häruppe. Kommer Berget
igång ordentligt, så ska det växa till en lavin av miljoner —
om vi får vara i fred”, slöt Ågren betänksamt.
Kronvall hade inte något att trösta honom med. Därför
upphörde samtalet, och båda funderade på var sitt håll. De
var inga barnungar som trodde att himlen skulle hålla sig blå
jämt. De visste att många oväder skulle dra fram över Berget
och att många skurar skulle piska dess sidor. Men de visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
