- Project Runeberg -  Malm / 2. Bergets sång /
43

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

Bjarne hade hyrt in sig i ett av sockerlådshusen utåt Sibirien.

Det ofrivilliga härbärgerandet under en natt hos Sköld
hade visserligen gjort att Bjarne inte kunde undgå att tala
med Sköld då och då, när de möttes, men han avböjde ändå
ständigt dennes förslag att för en ringa penning få hyra ett av
övre rummen i Skölds hus.

Bjarne kunde nog förstå att Sköld fattat något slags sympati
för honom, och själv kunde han inte neka till att han drogs
till den präktige och alltid trygge borgaren. Langs inflytande
motverkade emellertid Skölds dragningskraft, och Bjarne hade
ofta känslan av att sväva över ett bråddjup mellan gott och
ont. Vintern hade varit förfärlig, och som skånefödd hade
Bjarne fortfarande slättlandsstämningen, pilsuset och
odlings-skönheten i blodet och kände hur allting frös sönder inom
honom inför dessa hemska snöfjäll. Han, som ursprungligen
var en god och sund natur, undergick på några månader en
själsförändring, som ibland skrämde honom själv.
Vildmarks-ohyggligheten och kölden parade sig och födde hat, och hatet
handlingsåtrå. När han stod i smedjan uppe på Berget och
väntade framför ässjan att stålen skulle bli lagom heta att
smidas om, längtade han många gånger efter att ha hela samhället
därinne i reningens eld för att sedan få forma om det efter
sitt tycke, och när då den glödröda stålstången äntligen kom
på städet lappade han till med storsläggan så gnistorna yrde.

I Snöklockan hade han redan blivit kassör. Vad han skulle
uträtta kom han aldrig underfund med, för det fanns
ingenting att kassera in. Man litade på varandras oförmåga att er-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/2/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free