Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ständigt flödande talet från Lang nötte på Bjames
naturliga motståndskraft. De diskuterade saken grundligt på
alla möjliga ställen, inne i orten hos Lang, på långa
vandringar utåt Sibirien om kvällarna och ibland även uppe hos
Lang, i hans hem. Men där måste de vara försiktiga. Berta
var inte den som älskade hemlighetsmakeri, och hon hade
mer än en gång överraskat dem med frågor om varför de satt
och viskade. Lang själv var rädd för att inviga hustrun i
saken. Han tröstade henne med att befrielsens timme snart
skulle slå. Hon, som inte var nöjd med en så allmänt hållen
förklaring och i elva år under deras irrfärder genom Sverige
hört Lang prata om befrielsens timme men aldrig hört den
slå, log bittert åt dem. För barnens skull fruktade hon att
Lang skulle ställa till några ledsamheter, och till slut sade
hon tydligt ifrån åt Bjarne, att om Lang och han tänkte sitta
där och smussla med Langs evinnerliga gamla urverk så var
det allt bäst att de uppsökte en annan plats.
Bjarne, som inte var gammal nog att inse att modern mer
än fadern slåss för bo och ungar, upphörde med sina besök
hos Lang. I stället sökte sig han och Lang upp till översta
delarna av Berget om kvällarna när arbetet var slut, och där
trampade de fram och tillbaka och diskuterade stordådet.
I timtal kunde de vandra fram och åter däruppe, huttrande
och frysande, och vred och vände på problemet. Ibland måste
de också söka skydd i något av gallerierna eller någon olåst
kur för blåstens och kylans skull. I huvudsak var de eniga.
Bjarne stretade ännu emot bara därför att Lang inte kunde
ge honom en tillfredsställande förklaring över hur det skulle
gå ”sedan”. Det var en ständigt återkommande fråga, och
Lang började smått förakta Bjarne för hans omständlighet
och försiktighet.
En lördagskväll hade de redan vandrat länge fram och
tillbaka uppe på pallen, då Bjarne stannade och lyssnade.
”Vad är det?” frågade Lang.
”Jag tyckte jag såg någonting där borta vid kuren”, svarade
Bjarne och gick raskt rätt på den. Där fanns ingen.
”Underligt”, sade Bjarne. ”Det var precis som om en
skugga åkt iväg utför branten.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
