- Project Runeberg -  Malm / 2. Bergets sång /
52

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

na tusen fot inunder och stora, gredelina moln rusade fram
över himlen.

Inte är det kapitalismens förbannelse, tänkte han. Det är
människornas makt över materien. Lang hade sagt, att för
fem år sedan fanns ingenting där. Då stod Berget orört,
alldeles som det nu verkade inne i dimman, och vargarna skällde
i hålorna. Nu knackade tusen knogar på portarna, och
malmen rann ut över jorden.

Kapitalismens förbannelse, brukade Lang säga. Fnoskigt!
Trångbröstat! tänkte Bjarne. Varför skulle man störta det
som gav arbete och bröd åt människorna? Lang hade sagt
att man skulle stjäla för att skaffa pengar att störta Berget.
Störta Berget? Kunde över huvud taget någon störta Berget?
Nå, det var inte det frågan gällde. Om man kunde lyckas
eller misslyckas. Skulle man bara ge sig på det som man
trodde att det kunde lyckas, hur mycket bleve då gjort i världen?
Nej, man skulle göra det stora för dess egen skull, för att
hjälpa människorna, sedan fick det gå hur det ville. Nå, det
var alltid en synpunkt som kunde försvaras. Men om han
nu inte hjälpte människorna med det? Om han ville hjälpa
folket däruppe, varför gick han då inte samma väg som
Sköld?

”Hallå!” ropade Bjarne. Han började bli otålig, och
tankarnas försvarstal för det bestående gjorde honom nervös.

Jag går min väg, tänkte han. Jag kan inte stå här i evighet
och frysa och vänta.

En tärande misstro till stordådet spred sig alltmer inom
honom. Den frätte och tuggade på hans hjärna och nerver.
Han försökte skylla på dimman, men kunde inte övertyga
sitt eget jag. Det var något helt annat, något nytt, som ville
tränga sig på honom. Det var en besynnerlig blandning av
fruktan för och kärlek till Berget, detta oerhörda
människo-arbete, som han inte såg men visste, att det fanns runt
omkring honom. Hemlighetsfullt omgivande honom som en
högre makt, som just genom sin osynlighet kändes större och
mäktigare än annars vid fullt dagsljus.

Bjarne tyckte att någon talade till honom ovanifrån ur
dimmorna, som en gud. Han ville frigöra sig från tvångsföreställ-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/2/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free