Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen att vara underkuvad av det osynliga men förmådde
inte. Det var som om han nu känt Bergets tanke mer än dess
hjärta. Därför verkade det också svårare att rikta sitt hugg;
han förstod att tanken var svårare att döda än hjärtat. Han
kände sig avväpnad redan vid första steget. Hade Ågren
uppenbarat sig helt tvärt eller ett kassaskåp växt upp ur
jorden framför honom skulle han kanske fått ett återfall och
inte tvekat att anbringa det lilla paketet, som han fortfarande
höll under armen, på det enligt Langs mening lämpligaste
stället, men nu däremot gick han några steg framåt mot
galleriet, medan han kände sig för med fotterna mot det smala
tippspåret. Han hade inte lust att vänta länge på Lang.
Jag lägger dynamiten härinne, så får han själv ta rätt på
den, tänkte Bjarne.
Han kände att han beträdde en brädfodrad sträcka i spåret
och gick försiktigare. Det lät kusligt tomt och dött. Han blev
rädd för sina egna steg. En ännu kallare kyla slog emot
honom genom mörkret, och det var som om en inre röst skulle
varnat honom för att gå längre.
Han följde instinkten och böjde sig ner på knä för att lägga
ifrån sig paketet. Han sträckte ut armen på sidan om spåret
för att finna en lämplig plats. Det kändes som om där skulle
vara ett bra hål. Han lutade sig längre ner mot brädfodringen
och sänkte handen med paketet ännu djupare. Märkvärdigt
nog mötte han inget hinder. Nu låg han nästan med ansiktet
mot bräderna, men kände ändå ingen botten. Då släppte han
paketet, eftersom det inte kunde vara långt kvar.
Inte ett ljud hördes. Alldeles tyst föll paketet genom
mörkret. Bjarne kände hur kallsvetten bröt fram i pannan och
fastän en blixtsnabb aning sade honom att han kommit fel
i dimman, till det stora sänket i stället för till galleriet, hade
han inte förmåga att krypa tillbaka.
Först när han såg en röd ljusning på båda sidor om det
brädfodrade spåret under sig och hörde det dova mullrandet
av explosionen blev det fart i honom. Medan dynamitröken
böljade upp ur sänket kröp Bjarne hostande tillbaka och sjönk
ihop, halvt vettskrämd, vid tippvagnarna.
Aldrig förr hade han hört ett så djupt, mäktigt dån i Berget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
