Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han inte gjort Hansson sällskap. Men i verkligheten förargade
han sig över att han stannat hemma i det kalla kyffet med
dess eländiga belysning i stället för att följa med på Hanssons
härnadståg. Han till och med började håna sig själv, medan
han vandrade av och an.
Varför skulle han låtsas vara bättre än andra? Varför kunde
inte också han supa och leva rövare däruppe? Var det kanske
därför att han ville uppåt och trodde sig kunna komma fram
lättare om han höll sig ordentlig? På det viset kravlade han
sig ju fram över andras olycka. Var han bättre än andra
berodde det inte på att han verkligen var det, utan på hans
oerhörda naiTaktiga egenkärlek. Det var också därför han slagit
sig på att läsa och sluka allt vad han fick tag i. Vad skulle
det tjäna till, att läsa? Livet var mycket roligare än böckerna.
Haeckels skapelsehistoria begrep han inte mycket av. Och
vad hade det för betydelse hur man kommit hit? Man var här,
och därmed punkt. Bättre vore att få rätt på vart man gick —
sedan. Läsa? Vad skulle det tjäna till! Blev man lyckligare
för det? Inte. Det var bara humbug. Man läste för att glömma
det man levde i. Vad skulle det tjäna till att slå i sig en massa
fraser och floskler och halvsmälta tankar, som andra kastat
upp därför att de inte förmått behålla dem? Nej, att tänka
själv, försöka reda ut sin egen tankevärld, det kanske vore
vägen till saligheten. Tänka själv! Det var gammalt. Känn
dig själv!
Bjarne undrade var han läst det och erinrade sig Bangs
kulturhistoria och Greklands sju vise.
Inte var det något så värst vist, tänkte han. Det är ingen
bekantskap att göra, att lära känna sig själv. Han visste på
pricken hurdan han var. Varför hade då Lang kunnat lura
honom uppe på Berget? Ja, det var därför att han lurade sig
själv. Kanhända. Men om han nu misskänt Lang? Om Lang
ändå var en bra människa i grund och botten?
Jag har också mina sidor, tänkte Bjarne. Nyss ville jag
ränna efter Hansson, när jag tänkte på de sköna norskorna
han talade om. Inte ville jag det. Känn dig själv! Nå, än
sen? Här är tråkigt och kallt och jag är väl ung jag också,
jag är väl människa med kropp och blod. Och så tjuter den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
