Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flod och strandat däruppe vid Berget. Direkta negrer och
indianer var visserligen inte representerade, men annars
tycktes korsningen bland denna människohops förfäder ha
försiggått rätt obehindrat och utan större urval.
Bjarne undrade om alla dessa verkligen kunde räknas som
svenskar och fick för första gången en svår misstanke om
rasblandningens vidlyftigheter men tröstade sig med att så
måste det se ut, när hela Sverige nerifrån Smygehuk och ända
upp till Kuokimmuodka skickat provbitar till Berget.
Vallin, som var i tagen, ordade om sammanhållningens
nödvändighet inom kommunen gentemot de mäktiga
bolags-intressena, som snart skulle börja göra sig gällande, och
riktade en varm uppmaning till Berget att i tid tänka på
arbetarnas bästa.
En banvakt, som Bjarne kände igen från Snöklockan, reste
sig sedan mitt i salen och stammade fram några ängliga och
gripande ord om de förskräckliga livsförhållandena uppåt
Riksgränsen och sporde Berget om det inte ansåg sig ha
förpliktelser också mot dem, som hjälpte bolaget att skaffa fram
miljonerna genom ödemarken. Detta fasans brott mot logiken
blev genast bestraffat av Kronvall som upplyste om att
eftersom järnvägen, dvs staten, var den enda som hade skyldighet
att se till att omsättningen av människoliv efter banan höll
sig någorlunda inom det proportionellas gränser, så hade
Berget ingenting med den saken att skaffa.
Bjarne rodnade över den kalla beräkningen att människoliv
skulle beräknas proportionellt för banan alldeles som kol och
vatten. Och banvakten såg högst olycklig ut, där han sökte
dölja sig genom att göra sig så liten som möjligt. Det hade
varit hans dröm under långa och iskalla bevakningsnätter att
en gång få sjunga ut om allt mörkt och hemskt, som
vildmarken däruppe bjöd på. I månader hade han berett sig på
denna sitt livs stora stund, då han 9kulle frambära sanningen,
den heliga, dyrbara sanningen; efter sin hjärnas enkla resurser
hade han lagt tanke till tanke, fogat ord till ord i stilla tro,
att bara man en gång fick veta allt det underliga, som ägde
rum utefter banan, så skulle man genast vara beredd att
ingripa. Man skulle lyssna med iver till honom, med bävande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
