- Project Runeberg -  Malm / 2. Bergets sång /
66

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i majmorgonen och såg skyarna sträcka som vita vildgäss
på den blå himlen. Ett ögonblick drömde han sig tillbaka
till det skånska pilsuset och flvttfåglarna, men när han såg
Berget ännu ståta i sin snöluva och ödemarksfjällen toma
upp sig skuggblå som moln i väster, då förstod han var han
hamnat. Och längre fram i månaden, när solen började spruta
sin färgprakt över landskapet och tusentals små sjöar, som
tinat för de våldsamma kyssarna, låg och gnistrade som
skärvor av spegelglas, övergav han läsningen. Han var trött
vid ord, tryckta ord, och längtade efter människor, efter
levande väsen att värma sig vid i de ettergröna kvällarna,
där själva solnedgångarna var blåröda och förfrusna och
norrskenet stod och flämtade bakom fjällen, svagt som ljusvågorna
från en slocknad lampa.

Han drev utåt vägarna, hungrande efter röster och liv.
Ibland stötte han på någon bekant från Snöklockan men
gick förbi utan ett ord. Han kände sig vinddriven, rotlös.
Hela hans väsen tiggde efter förståelse, ömhet. De
förskräckliga medusor som huserade mellan somliga kåkar vinkade
honom väl till sig ibland, men efter att ha bytt några ord med
dem föll han av igen ut på sitt ensamma drivande, sökande
vad han inte fann.

Det gjorde inte förhållandena bättre att våren ljög som
vanligt däruppe. Dvärgbjörkarnas rodnad var idel bedrägeri.
Det blev inte mer än knoppar. Marken hade visserligen
bar-nat här och var, och Langs beryktade fyra hundra sophögar
hade börjat dofta sommar även om isarna dröjde i
skuggsidorna, men de sista dagarna i maj slog snöstormar ner på
nytt och bredde likkläde över alltihop. Bjarne ville gråta
där han satt i sitt kyffe och koxade ut genom fönstret. Det
var som om snön fallit på en naken ungmös vårkropp.

Men bara solen stack på igen och vägar och bäckar på nytt
började flöda av smältningen steg livslusten hos honom på
nytt, och då bar det iväg ut var kväll igen på jakt efter hans
längtans okända öde. Stundom stirrade han så näsvist på de
unga kvinnorna att de rodnade, och då och då gav han sig
till att följa efter någon av dem, likväl utan att våga närma
sig, innan hon försvunnit uppe bland kåkarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/2/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free