Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som inte var bortskämd med någon djupare insikt om hennes
kungliga höghet kvinnan i allmänhet, kom alldeles av sig. Han
visste inte vad skrattet betydde. Om hon var förgrymmad på
honom skulle hon väl inte storskratta åt något så barnsligt
som att Nila virade hennes vrister med 9kobanden. Och hur
kunde hojft förklara sig utvilad när de inte legat mer än en
knapp timme och till på köpet hade lång väg tillbaka? Fånigt
alltihop! Varför skulle han också ge sig till att kyssa henne?
Nu trodde hon förstås att han var ohjälpligt kär i henne.
Kanske det var därför hon skrattade?
”Haha!” instämde Bjarne helt plötsligt alldeles omotiverat.
Karin såg på honom som om hon trott att han blivit
sinnesrubbad. Först blev hon djupt allvarlig, men när hon varseblev
hans blanka och glada blick började hon också skratta, och
så skrattade de bort sin ömsesidiga förlägenhet utan att med
minsta ord antyda kyssen.
Vida hetare och varmare blev nästa kyss en vecka senare.
Det var hemma hos Sköld en kväll i 9kymningen. Karin och
Bjarne satt ensamma i köket. Ida hade gått ner efter
kaffebröd och Sköld låg och sov inne i kammaren.
”Vad Berget är grant i kväll!” sade Karin och gick fram
till fönstret.
Bjarne förstod genast varför hon lämnade honom. Hon var
rädd. Och det visade att hon inte litade på sig själv. Så pass
mycket av kvinnans psykologi hade han redan kommit
underfund med under denna vecka, då de träffats dagligen utan
att dock växla några ömhetsbetygelser.
Bjarne kände mäktiga, varma floder dra igenom sig, och
de förde honom fram till fönstret. Han lade armen om livet
på henne och drog henne till sig utan ett ord. Hon gjorde
inget motstånd, men det var ändå som om hon velat
åstadkomma ett slags försvar genom att vidga blicken och liksom
haka sig fast vid Berget därutanför, medan hon viskade: ”—
alldeles som en saga i ödemarken.”
Hon blev helt blek. Men Bjarnes pulsar bultade. Hans
tankar gick åt helt annat håll än Berget och sagan. All hans
längtan, hans varma ömhet, hans heta drömmar förenade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
