Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagsgubbarna nere i pålbyggnadshuset i Stockholm
började också vakna ordentligt. Man hade förstås beviljat
pengar till en bana någonstans i Lappland, men nu först
begrep man vad som höll på att ske däruppe. Inte heller hade
man förut haft tid att syssla med dylikt, när man var flitigt
upptagen med så riksviktiga bekymmer som att i timtal
diskutera ett bortkommet hölass från ett eller annat kronohemman.
Att Sverige under tiden tappade bort miljoner till den privata
företagsamheten och att träbolagen roffade åt sig skogarna
norröver och lade hemmanen öde genom allehanda tjuvknep
betydde mindre och var inte riksviktigt. För klaffsmällarna
gällde det mera att framstå i skönt ljus som vältalare, och
lite till mans övade de sig i ensamheten med Demosthenes’
konst, även med risk att i likhet med honom bli beskyllda
för att talen osade nattlampa.
De få stjärnor, som inom olika partier lyste som Cicero
i senatens eller i folkväldets kammare, där folket inte hade
något välde, måste kämpa mer för partiets än för Sveriges liv.
Därför blev det en konstant förlamning av stora frågor.
Par-tistekeln stack politikussarna i ganglierna, och den vanligaste
stridslösen blev den att ”vårt” parti ska lösa den eller den
frågan. Viktigast blev inte att frågor löstes, utan att ”vi”
får lösa dem.
Allt detta födde hat och misstro hos folket, som ännu inte
allmänt kunde lägga sin vikt i vågskålen. Man började morra
nere i de djupa leden. Uppifrån såg man med oförstående
neråt. Band slets, avtal bröts, den sociala atmosfären
laddades upp, och till slut exploderade den med lockouten och drog
storstrejken med sig.
Drivhjulen stannade, sågarna somnade, ånghammarna
tystnade, ångarna måste läggas upp och tåg ställas in. Ut över
allt landet bredde sig den stora stillheten, där man räknade
med ruin, nöd, hunger och svält som stridskamrater och där
man drev omkring i arbetslöshet eller hängde vid
faktura-tomma pulpeter, precis som om man väntade att det stora,
nya och märkvärdiga skulle födas ur intet.
Berget måste också stoppa. Genom förbindelser, som man
inte ville eller tordes avskära, var man bunden till händer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
