Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svälten som bundsförvant, hade största utsikterna att segra
på de flesta platserna. Vid Berget, där ödemarksisoleringen
gjorde striden ännu mer påtagligt hemsk och där man hade
vinterkölden framför sig, vart stämningen fasansfull. Det rök
knappt mer ur skorstenarna, och det stora, döda, sovande
Berget, som man hade framför ögonen bittida och sent, låg
där och drog arbetarnas blickar och arbetslust till sig. Men
ännu höll man ut och stred dumhetens hjältekamp som
Kronvall sade och tröstade varann med möten och mer eller
mindre vaökra tal.–-
När Bjarne gick till strejkmötet piskade blåsten
dvärgbjörkarnas löv, och solen sprutade guldbrons över backarna.
Själva folkhopen såg ynkligt liten ut i det vidunderligt stora
landskapet med blåfjällen i väster, varifrån molnskuggorna
sprang ikapp genom ödemarken mot ett osynligt mål långt
bortom Jukkasjärvi. Jämförelsen pressade ner människornas
mått, och Bjarne tyckte att folkmassan därnere knappt
verkade mer respektingivande än en mullvadshög på slätterna
nere i Skåne.
Han närmade sig långsamt. Mullvadshögen växte. Han
uppfångade lösryckta ord — arbetarnas plikt —
landsorganisationen vill — sågverken — kapitalismen — tidningen ljuger
— samhället ska -—.
Bjarne såg bara talarens ryggsida. Han böjde därför av och
gick runt för att komma i vind och höra. Det var en av
förtroendemännen, som manade till lugn och besinning. Bjarne
var rätt glad när talaren slutade; han var torr som snus och
försvarade samhället. Naturligtvis skrek och levde man ändå,
men hurraropen och jublet kom först när Lang blev synlig
på talarestenen. Han var blekare än vanligt av återhållen
ilska och hoppade mitt in ibland anarkismens sardinlådor och
exploderade.
”Samhället!” började han med sin tunna, gälla röst,
”samhället är lögn, lögn från början till slut. Här står Svensson
och pratar om arbetarnas plikt och att vi ska lugna oss. Vi
ska vara hövliga och snälla och artiga, så går det bra. Det
ska vi lägga beck på, så drar det. Lugna? När man svälter ut
oss? Snälla? När våra barn inte har mat? Mina ungar har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
