Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några skamfilade sandkorn. De arma stackare som
fortfarande höll ut gjorde det mer av trilsken hederskänsla och
missriktad stolthet än av något slags övertygelse om att de till slut
skulle segra. Snön, som föll på försök redan första dagarna
i oktober, kom dem att haoka tänderna vid tanke på vad som
väntade dem. I de små dynamitlådskojorna utåt
Tuollavaara-vägen växte hatet i kapp med hungern, och där ekade
förbannelserna över de ledande på ett vida mer ärligt sätt än ute
på mötena.
Handlanden Käll satt och kalkylerade över hur mycket han
borde lägga på varorna för att ta igen sina inbillade förluster
under strejken, då Lang stapplade in. Han var alldeles förbi
av umbäranden och ville ha lite kaffe på kredit. Käll var
omedgörlig och förebrådde honom att han inte gick tillbaka
till arbetet i Berget.
Då flammade Langs sista livsgnistor upp. Aldrig i världen
skulle han dit och frysa. Förr gav han sig iväg till Brasilien
med hustru och barn än att leva i det här köldhelvetet längre,
där stormarna pustade lungsot i ungarna och där
dynamitröken förgiftade en. Hade alla varit karlar och inte ränt som
höns efter matbitarna, så hade segern varit arbetarnas. Jaså,
Käll ville inte lämna lite kaffe ens? Det var tacken för vad
Lang gjort! Var det kanske inte han som skaffat Käll tak
över huvudet den där gången för många år sedan, när det
bara fanns stolpar att krypa emellan och sova? Jaså, han gav
inte kredit åt socialister längre? Nejnej! Det var bäst att
följa med tiden och ställa in sig hos bolaget.
”Men akta dig, Käll!” utbrast Lang. ”Det kommer en
hämndens dag för dig också! Då ska du få ångra att du nekade
en fattig tappare en smula kaffe! Du grinar! Gör det, gör det!
Du kommer att grina på ett annat vis en gång. Tror du inte
jag känner dig, rackare? Ville jag så kunde jag få dig fast
när som helst för lönnkrögeri. Tror du inte det är flera än
jag som vet att det är du, som har bulvaner bland langarna
borta i Sibirien? Hur många har du supit ihjäl härinne?
Försök inte att neka! Jag känner dig. Nu passar inte
arbetarna i Berget längre, men förr passade de. När de hade
pengar. Nu är det bara järnvägsmännen, som inte tordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
