- Project Runeberg -  Malm / 2. Bergets sång /
97

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

strejka, som passar. Och bolaget, gubevars, sen du fick
leveranser till marketenteriet. Vi är knäckta, säger du? Det vet
jag. Men Berget knäcker nog dig också en gång. Akta dig för
kooperationen, du! Den har tagit livet av större kaxar. Och
lappstackarn där, som du försöker supa ihjäl, och som du
bara tog för att slå under dig lapphandeln! Hur mycket har
du förtjänat på att skoja lapparna?–-På kött och
hudar? — Mahera har ett gott öga till dig, och Ågren också.
Och ändå vet de inte allt vad jag vet. Vill du ge mig mitt
kaffe nu?”

Käll slängde en slev kaffebönor i en påse och kastade den
till honom.

”Ge dig iväg, fähund, annars skick ja etter polis!” hotade
han.

”Så rart. Då kan de ta dig med detsamma”, sade Lang.

Käll slungade kaffeskeden i huvudet på Lang, men biträdet
kastade sig snabbt emellan, när Lang drog kniv och vräkte sig
över disken med ett stridsrop, som hördes vida omkring.
Källs biträde slog kniven ur handen på Lang, och sedan
lyckades de med förenade krafter lyfta ut tapparen, vars styrka
var försvagad av svälten.

Lang låg länge och kravlade utanför butiken för att få rätt
på kaffebönorna, som Käll slängt ut efter honom.

Det var där Bjarne fann honom gråtande.

Bjarne såg först inte vem det var utan tog honom under
armarna och hjälpte upp honom.

”Vad ligger ni här och tjuter för?” frågade Bjarne.

”Låt mig vara!” jämrade sig Lang. ”Jag vill dö!” skrek
han och hickade.

Bjarne, som nu kände igen Lang, hade god lust att låta
honom dimpa ner igen, men han kunde inte. Det var ändå
synd om kräket.

”Kan du inte stå på benen?” frågade han Lang.

Lang öppnade ögonen fullt och spottade föraktligt.

”Släpp mig!” sade han.

Bjarne gjorde det. Lang stod och gungade en stund.

”Du ska inte tro att jag är full. Jag är hungrig”, tilläde
han. Han såg eftertänksamt på Bjarne. ”Jag är bara hungrig

7 — Berget

97

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/2/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free