Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— har inte fått en matbit i mig på två dar och Berta har inte
en krona i huset. Låna mig en krona! ”
Bjarne gjorde en handrörelse åt byxfickan, men erinrade
sig i detsamma, att han inte hade några pengar på sig. De få
styvrar han hade kvar var inlåsta hemma i kyffet för att han
inte skulle komma i för stora frestelser, när han var ute och
gick för att hålla värmen i kroppen.
”Jag har ingenting på mig”, sade han.
”Nejnej!” hånade Lang. ”Det tänkte jag mig.”
Lang såg hur Bjarne blev blodröd. Det tog, tänkte han.
”Kom med hem så ska du få!” uppmanade Bjarne, vände
och gick. Lang följde honom tätt i hälarna som en hund. De
växlade inte ett ord, förrän de kommit upp.
Bjarne öppnade översta byrålådan, tog fram sista femman
ur asken, där han förvarade sin förmögenhet, och räckte den
åt Lang utan ett ord.
Lang tog sedeln och såg från den till Bjarne och från
Bjarne till sedeln igen. Det bittra, förgrämda uttrycket i
ansiktet vek undan. Det liksom smälte bort för en varmare
fläkt, blicken blev fuktig och glansig, och innan Bjarne hade
hunnit hejda honom hade Lang böjt sig fram, gripit hans
hand och kysst den. Så fumlade han med mössan, drog den
längre ner i pannan och gick utan ett ord.
Sedan sågs de inte på flera dagar.
Bjarne, som ännu inte återgått till arbetet, då han inte
kunde bli klar på sig själv om han gjorde rätt eller orätt mot
kamraterna med det, satt hemma och grubblade. Han vägde
skälen för och emot men kom inte till annat resultat än att
han borde vänta. En del av smederna hade redan börjat, men
de yngre tvekade. Bolagets ultimatum med förständigande att
alla, som ville börja, skulle infinna sig före lördag middag,
satte fart i de obeslutsamma, och på fredagskvällen återstod
endast en liten, dyster, förtvivlad arbetartrupp, som gaddat
ihop sig om vad de kallade idealen.
Bjarne satt vid fönstret och tittade på Berget, där alla
lyktorna visade att arbetet börjat, då han stördes av en försiktig
knackning på dörren.
”Kom in!” ropade han och tände lampan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
