Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jaså, du är rädd? sade Lang. Nej, det är jag inte, men du
får också göra något. Jag tystade nattvakten nyss. Har du
inget lyse med dig?
Ett lyktsken irrade i en smal, gul strimma efter dörren,
och Lang satte i nyckeln och öppnade. Dörren gnällde.
Bjarne kände hur Lang tog honom i armen och drog honom med
sig. De stötte på en annan dörr. Den öppnade sig ljudlöst. En
hund med rött gap hoppade mot dem, ursinnigt skällande.
Bjarne sparkade till den. Den slog en volt baklänges. Lang
skrattade till och klappade honom på axeln.
De gick i en lång, lång gång. Den tycktes aldrig vilja ta
slut. Trängre och trängre blev den. De måste krypa framåt
på knä. Nu lade han sig på mage för att komma fram. Han
hörde hur Lang suckade bakom. Jag har fastnat, vislkade
Lang. Bjarne försökte krypa bakåt för att hjälpa Lang men
kände, att något vasst höll honom i ryggen. Det gjorde
hiskligt ont och borrade sig längre och längre in mellan
skulderbladen. Berget krossar mig, tänkte han. Hela Berget vilade på
honom. Det måtte vara ett stort malmstycke, som håller på
att borra sig in i mig. Kavajen blir alldeles förstörd. Och vad
här är vått.
Lang skrattade. Han stod framför Bjarne. Skynda på, sade
han. Bjarne reste sig. Det fanns inget berg som tryckte
honom. Han stod vid smedjan och glödgade en järnstång.
Bredvid stod ett kolossalt kassaskåp med två stora, gula ögon.
Bjarne tog järnstången och satte den i det ena. Det fräste
till och osade, och långsamt och högtidligt öppnade sig den
tunga dörren med en djup suck.
Inne i skåpet satt Ågren och mätte stora sedlar, som var så
långa att han måste rulla upp dem på ett hjul vid sidan. Lang
pekade på Ågren. Bjarne smög sig närmare och närmare. Han
gick på tå för att inte höras. En golvtilja knarrade, men
Ågren bara mätte och mätte, medan hjulet sakta vred sig
runt, smackande i olja. Hjulet stannade. Det var så fullt av
sedlar att det nådde taket. Kronvall steg ner på en stege med
linor och hammare. Han band Lang, som vred sig som en
mask. Sedan reste han sig och kom emot Bjarne med
hammaren. Nu dör jag, tänkte Bjarne. Ur repbunten stack Langs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
