Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan löven. Hon såg en brant till vänster. Det måtte vara
skrinten som Hansson talat om.
”Sven!” ropade hon då och då.
Så med ett krasade det till bakom henne. Innan hon hann
vända sig om störtade någon över henne, grep henne rasande
om livet och slängde omkull henne. Hon skrek till gällt en
enda gång, vilt, förtvivlat, så det skar genom luften, rullade
runt tillsammans med en karl på marken men kom på benen
igen och sprang några steg. Återigen var karlen på henne.
Återigen kände hon det våldsamma taget omkring livet som
ville det kväva henne —; hon hörde ett flåsande som från ett
vilt djur, lyckades vrida sig runt, såg ett vansinnigt ansikte
mot sig med lysande ögon — ett eldrött hår — slet och
kämpade, rev och klöste var hon kom åt, föll på knä,
trampade sönder klänningen men kom upp på nytt för att med ett
ryckas bort i en virvel av vildhet, som slungade henne mot
marken på nytt. Då skrek hon en gång till, ett sista, förtvivlat
skrik, och kände en hand trycka till munnen.
Nu dör jag, tänkte hon.
I samma ögonblick såg hon en stor skugga dyka upp
bredvid, hörde ett förfärligt, dovt slag, ett hiskligt vrålande och
svimmade.
När hon vaknade upp låg en man lutad över henne och
strök över hennes panna med något kallt, vått. Hon var så
förvirrad att hon inte kände igen honom.
Han talade milt och rörande till henne.
”Så ja, frun lilla — så ja — ingen fara — såja.” Han förde
armen under hennes huvud och försökte resa henne. Då
kände hon igen Sköld. Det susade för öronen på henne; det
kändes som om en gardin drogs ner för ögonen, och så svimmade
hon på nytt.
Sköld lade varsamt ner henne igen på marken. Hon var
alldeles askgrå i ansiktet, och Sköld trodde hon dog. Han
visste inte vad han skulle ta sig till med henne, men för
säkerhets skull strök han henne oupphörligt över ansiktet med den
våta näsduken. Då detta inte tycktes hjälpa sprang han bort
några steg och blötte den i rännilen under videt.
8 — Berget
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
