Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berta Lang gick också avskedsrond, men hon var blek av
ängslan och oro, och uppe hos Ida Sköld föll hon i gråt och
bedyrade, att resan aldrig skulle gå väl. Svårast trodde hon
det skulle bli för barnen, för där ”finns ju både ormar och
indianer säger de”.
Ida, som av Sköld invigts i Ölbacks-historien och var
överfylld av deltagande för den stackars kvinnans öde, tröstade
henne så gott hon kunde och stack åt henne ett helt knyte
med småsaker, som passade för resan och barnen.
”Ja, se ett är jag glad för att vi reser”, sade Berta innain
hon gick. ”Kanske Lang aldrig får höra talas om det där i
Ölbacken. För då blev han väl riktigt galen.”
”Sköld är inte den som skvallrar”, försäkrade Ida.
”Det vet jag”, svarade Berta. ”Ni har en man, ni”, tilläde
hon. ”Vad vore det för nöd att leva om man hade maken
till honom? Jaja, måtte ni bara få behålla honom”, sade hon.
De tog ett rörande farväl av varann, ty de tyckte ändå att
de numer hörde ihop en smula mer än andra.
Langs sista avskedsvisit gällde Berget. Redan tidigt dagen
innan de skulle resa var han i farten, och i glädjen över
avresan hade han laddat sig med några ordentliga rödbeskar
nere på apoteket.
Lang var i lysande humör när han trasslade sig in vid
Berget, men ändå var det bara hans ihärdiga försäkran att
ingenjör Kronvall ville tala vid honom, som kom Cerberus
att låta honom passera.
Alla som Lang stötte på uppe på Berget hånade han ut och
frågade varför de inte reste. I gruvstugan drack han kaffe —
för sista gången, som han sade, i ”denna kapitalismens
rosengård” — och drev och skojade med alla arbetarna, som satt
bänkade därinne och värmde näsan för en stund. Han höll
ett långt föredrag för den bleka kvinnan därinne, som hade
serveringen om hand, och sade att i Brasilien skulle aldrig
hennes man ha förkylt huvudet och blivit stenblind för att
han kilat utom knuten några sekunder. Den bleka såg med
resignation på honom och tänkte att upplysningen kom för
sent, men några av arbetarna som hört hans dumhet bad
honom att hålla mun, annars skulle de lyfta ut honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
