- Project Runeberg -  Malm / 2. Bergets sång /
120

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lang drev vidare. För första gången gick han och njöt av
att se andra arbeta. Gå på ni, åsnor, tänkte han. Här går ni
och släpar till döddagar på några malmstycken och inbillar er
att ni lever.

Han stod länge och såg på brytarna, som hängde som
vanligt i sina linor efter branterna och spettade och bände.
Dumbommar! Inte kvickare syntes honom lastarna, som
bax-ade med plåtskoporna och fyllde tippvagnarna. Gå där och
slita och få både bråck och lunginflammation, när man kunde
ligga på rygg och steka sig i solen och kika på viftande
palmer! Fega uslingar! Ni törs inte lämna brödkakan därför att
ni inte har någon annan. Har ni inget blod i er? Vad är ni
annat än djur, som går här och baxar er in i graven utan att
ha vågat. När man har Brasilien!

”Haha!” skrattade han till så högt att lastarna avbröt sitt
arbete i tro att han blivit galen. En av dem pekade
betydelsefullt med fingret på sin egen panna och skakade på huvudet.
Lang nickade och räckte ut tungan.

”Leve Brasilien!” skrek han och gick vidare, medan några
av lastarna tankfulla såg efter honom, när han dök in i orten.
Den såg mörkare och kusligare ut än vanligt. Lamporna
orkade nätt och jämnt lysa mellan spindelvävarna på
takbjälkarna, och den gula dynamitröken låg tjock och
hostretan-de i gången.

”Skjut, gubbar!” ropade Lang när han kom fram till de
båda tapparna, ”men akta kapitalet.”

Den ene av tapparna tog ett stadigt tag i stången till
malmfickan, och ut rasade stenar i tippvagnen. Den andre hejdade
med ett spett.

”Sicket liv!” hånade Lang. ”Och det där tror ni människan
är skapad för?”

Den äldre av tapparna svarade ut i luften utan att vända
sig till Lang: ”Skapad? Inte är du skapad, inte. Då vore du
väl bättre tillsvarvad.”

”Tack”, sade Lang. ”Men jag far ändå till Brasilien, du,
och äter äkta sköldpadda, du, varenda dag.”

”Lycka till!” svarade tapparen. ”Det blir väl det enda äkta
du får i dig.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/2/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free