Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längs vagnsraden och fösa undan de mest påträngande. Det
vart en tom rand längs tåget; den öppnade sig som ett
oöverskådligt svalg mellan de resande och de kvarstannande;
Vallin tog ett par steg ut i folkmassan, blåste i pipan och
sema-forerade med handen till lokomotivföraren. Loket svarade
gällt, ilsket, och knakande satte sig tåget i rörelse. Folkmassan
hurrade, någon ropade: ”Leve Brasilien!” medan vagnarna
långsamt gled framåt.
Vagn efter vagn, ansikte efter ansikte strök förbi Bjarne.
Han tyckte bröstet blev fullt av gråt. Det var så meningslöst,
bittert och dumt detta, flykten från fäderneslandet. Blod
som rann bort för alltid. Och vems var felet?
Där satt Berta och barnen. Han nickade åt dem. Ungarna
tryckte näsan mot rutorna för att se honom så länge som
möjligt. Där gled Lang förbi med sitt magra, dystra ansikte.
Det såg ut som om han inte märkt Bjarne utan sett mot något
outgrundligt annat längre bort, men när tåget böjde av i
växelkurvan såg Bjarne, att han lutade sig fram och knöt
näven.
Kan det vara åt mig, tänkte Bjarne.
Han vände sig om ofrivilligt. Bakom honom stod Ågren
och Kronvall. De höll ögonen på det bortilande tåget, men
de såg inte heller så särdeles belåtna ut.
Vems var felet? frågade sig Bjarne än en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
