Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sköld gärna ville vara med, ty Skum hade sett att den där
rackaren hade haft några fula ärr i ansiktet.
”Vad menar du?” frågade Sköld.
”Jag tänk det ä gammal vän”, svarade Nila och plirade
belåtet. ”Du ba lappa håll glugg öppet efter karln i Ölbacken.
Jag tänk det ä han. Det lik tjuvskytt.”
Sköld kom i valet och kvalet. Han ville gärna ha tag i den
märkte, men det var också skönt att få sova lördagsnatten
och slippa stiga upp i otta. Men han ville lika gärna hjälpa
Nila. Lappen brukade då och då skänka mor ett par ripor
eller ett stycke soltorkat renkött, när han kom direkt ner
från kåtorna, och den ena tjänsten var den andra värd.
Nila sade ingenting. Han försökte inte övertala utan
väntade tåligt och stoppade pipan. Livet var långt. Man skulle
inte göra sig någon brådska när det inte behövdes. Ryggsäcken
hade han ännu på sig, och med den till stöd satte han sig till
rätta i pinnsoffan med ryggen mot väggen. I grund och botten
var det honom likgiltigt om Sköld följde med eller inte. Nila
skulle nog reda upp saken ändå tack vare bössan, om han
också skulle följa honom i veckor.
Sköld satt och tittade in i lamplågan. Det låg en svart
sotpartikel på veken, och den drog lågan på sned. Från den
växte upp en slöja mellan Sköld och lågan, en tunn,
svart-genomskinlig slöja, där bilder skymtade och försvann.
Där gapade Nuoljatunneln med sitt hål; där hoppade
Svarta Björn omkring och visade sina vita, granna tänder och
skakade lockarna; där stod sjuksängen och alla bäddarna i
sjukstugan och doktorn och systrarna, och tyfusen kröp som
ett gråsvart spöke under sängarna; där satt Dygdiga Hansson
med Maja i knät och kysste och klappade; där brann
Langar-nisses kåk ner, medan rallarna hoppade omkring tokiga; och
där — vem var det som sänkte sig ner mellan alltsammans?
— en blek yngling hängde där mot midsommarnattshimlen,
huvudet vilade slappt mot bröstet och fotterna skrapade i
videsnåren; nu lyfte han långsamt huvudet och såg på Sköld
med en tröstlös, smärtfylld blick–-.
Sköld skakade till. Obehagliga syner han hade i kväll. Han
reste sig och började gå av och an. Han kunde inte bestämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
