Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stund, och några som stödde varann hjälpsamt med gavlarna
tycktes kunna hålla sig uppe bara på det sättet. Jämförelserna
med Berget och dess samhälle låg lätt till hands, och Sköld
liksom sträckte på sig av stolthet att tillhöra Berget.
”Nu sätt vi nordpå”, sade Nila och åkte.
Ännu en god timme rände de. I snöhavet framför dem
syntes en mörk punkt, som blev till en byggnad, ett finnpörte,
när de kom närmare.
Nila saktade loppet så att Sköld kom ifatt honom.
”Är det där?” viskade han till lappen.
Lappen nickade och stannade fundersam. Med en skicklig
knyck slängde han fram bössan från ryggen och granskade
magasinet. Det var fullt med patroner. Med bössan i vänster
hand och staven släpande efter sig i den högra vek han av i
en vid båge mot pörtet.
”Bäst till att ränna rätt på”, föreslog Sköld.
Nila skakade på huvudet och lade fingret varnande på mun,
medan han pekade mot gaveln på pörtet, varifrån ett svagt
gult sken flöt ut på snön. Sköld, som inte märkt ljuset förrän
lappen visat på det, följde efter Nila. Nästan ljudlöst åkte de
med dröjande glid framåt genom den tysta snön. Sköld, som
i likhet med lappen höll ögonen på den upplysta kåken, såg nu
också rök slingra sig upp ur skorstenen, men röken var så
svag att den nästan flöt ihop med nattluften.
De var alldeles inpå pörtet. Nila gled omärkligt framåt,
och fastän Sköld bara var några skidlängder efter märkte
han knappt att lappen rörde sig efter pörtväggen. Nu
stannade han och stod alldeles stilla. Sköld likaså. Han såg mot
himlen. Månskäran hade lyckats göra sig loss från stjärnan
och var på väg ner mer blankputsad än förut. Ändå lyste den
så svagt att Sköld inte kunde urskilja sin egen skugga.
Lappen tog ytterligare ett glid framåt pörtets dörr. Så
stannade han på nytt och lyssnade. I gott och väl fem minuter
stod han framåtböjd, orörlig. Sköld såg bara att pipan på
winchestergeväret glimmade till helt svagt ibland.
De hörde tydligt röster innanför i stugan.
Lappen lade varsamt ner staven i snön, vände sig om och
höll upp tre fingrar. Sköld nickade och log tyst till svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
