Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saken, när den spottande plötsligt slängde åt dem ett: ”Isto
perkelet! Sitt djävlar.”
De två andra spelarna slog till ett gapskratt. Det fanns
ingenting att sitta på.
Nila gjorde fortfarande inte en rörelse, men Sköld, som
begrep att stubintråden nu var tänd och explosionen kunde
komma när som helst, tog snabbt ut de få steg han hade fram
till bordet och grep ett stadigt tag i axeln på den märkte.
”Nu följer du med!” sade han.
Den märkte såg upp på honom ett ögonblick. Han förstod
knappt svenska. Det var tydligt att han inte kände igen
borraren. Lika tydligt var det också att han under den korta
tidrymden letade efter vilket av alla hans skurkstreck det
nu gällde.
Den ene av spelkamraterna reste sig beredvilligt och förde
handen till sidan, medan den andre såg ut som om han fått
stelkramp, där han satt med armen utsträckt på bordet och
med kortet, som skulle slås ut, i hand.
Nila flyttade rappt bössan över till högra sidan.
Stubintråden brann fort under detta ögonblick.
”Mittä perkele nyt?” utbrast den märkte och ville resa sig.
”Vad i helvete nu då?” Skölds järnhand höll honom kvar på
stolen. Han tordes inte släppa honom, eftersom den andre
karlen redan fått fram kniven.
Nilas omärkliga steg i pjäxorna hade ingen hört, när han
plötsligt uppenbarade sig på andra sidan om den märkte.
”Jag häkt dig för tjyvskytt!” sade han. ”Bäst te följ me
med detsamma.”
Då hade stubinen brunnit slut. Allt sprang i luften.
Karararasch! Bommelibom! Bord och stolar vräktes
omkull, ljusstumparna tog svikthopp in i mörkret och slocknade,
möblerna ramlade och skramlade om varandra, fotsteg,
dunk-ningar och trampningar ekade mot golvet, medan pustningar,
eder och stånkanden ackompanjerade det hela.
”Skjut inte!” skrek Sköld med detsamma explosionen gick.
”Jag har honom.”
Han hade lyft upp den märkte och bar honom sprattlande,
sparkande och svärjande mot dörren. En skugga for på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
