Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sig, och när hon vände sig mot honom och höjde munnen
mot honom, stilla, nästan omärkligt, med ett längtande och
saligt uttryck, höjde sig som en öppnande blomkalk söker
solen efter en lång natt, då böjde han sig ner över henne och
kysste henne som man kysser bara den älskade man varit
rädd att förlora för alltid.
Allt det bittra, fula i deras gamla förhållande suddades ut
av denna kyss, och när de äntligen kom sig för att andas
ut igen gjorde sig båda den tysta frågan varför de någonsin
skilts åt.
Men högt sade Karin: ”Ida kommer”, och drog sig snabbt
ur hans famn, medan Bjarne sökte hålla henne kvar, eftersom
Ida gärna kunde få bevittna deras återförening. Karins
krigslist misslyckades så till vida att Ida, när hon kom, fann dem
sittande så nära varandra att hon förstod allt. Det gjorde
henne ont men inte ond. Hon hade själv förlorat för mycket
helt nyligen för att lugnt se en annan vinna något för livet.
Hennes sorg protesterade mot deras kärlek, men hon tog det
med resignation. En vann, en annan förlorade; lyckan var
flyktig, och det gällde att hålla fast väl vid den så länge man
kunde; för evigt behöll man den ändå inte.
Bjarne och Karin skämdes smått. Utan att Ida sagt något
förstod de, att de på något vis kränkt henne, och de
fördubblade sina ansträngningar att vara vänliga mot henne. De
undvek att se på varann mer än nödigt och ännu mer att smekas
i hemlighet. Först när Bjarne sent på kvällen gick, lyckades
han smussla till sig en kyss av Karin i förstugan.
Dagen därpå väntade Karin på honom på vägen från
Berget. Hon hade berättat allt för Ida, och hon hade varit nöjd.
Nu kom frågan på allvar hur Bjarne och Karin skulle ställa
det för sig. Bjarne, som tyckte sig ha väntat länge nog under
dessa år, yrkade på att de skulle ta ut lysning bums, och Karin
var inte svår att övertyga om det. Det passade så mycket
bättre som de övre rummen hos Skölds stod tomma.
De tre veckorna före bröllopet flög fram, tyckte Bjarne.
Det var ett rännande på alla möjliga håll under varje stund
han var ledig från arbetet, och han hade aldrig känt sig så
uttröttad som när han kröp i säng om kvällarna i sitt kyffe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
