Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men så hade Karin och han det också prydligt och fint när
de på bröllopsdagen seglade in i det nya hemmet. Bjarne hade
inte varit snål. Alla hans besparingar sedan strejken hade fått
ryka, trots Idas förmaningar att tänka på framtiden också och
på de onda dagarna. Bjarne och Karin visslade åt framtiden.
De levde i nuet. De kysstes och klappades och skrattade åt
Ida. Mot dem log allt. Varför skulle de inte le tillbaka? Nu
hade livet fått en verklig mening.
Att vara två i storm och stiltje, i sommar och vinter, i glöd
och kyla, sol och mörker, ljus och skugga; att vara två så
långt man kunde se, två som hörde ihop och höll ihop,
antingen med eller utan präst; att vara två i sorg och lycka, i
med- och motgång, två människor som hakat ihop sina
hjärte-rötter och blandat livets safter, det var det underbaraste av
allt häruppe i Nifelhems köldvärld. Det var livets varma
protest mot is och död. Nu kände Bjarne och Karin de mäktiga
strömmarna välla fram från världens urkälla, från tillvarons
allra hemligaste och gåtfullaste flöden, som den ensamme
aldrig skulle nå.
På Bjarne i synnerhet inverkade omändringen starkt. Han
överraskade sig själv med att från fönstret nicka glatt till
Berget, när morgonsolen flammade på dess snöiga topp, och
gick hans tankar någon gång tillbaka till kyffet och det
ensamma livet då, förundrade han sig över att han kunnat stå
ut så länge. Och han ångrade att han inte vågat förut, långt
före detta, när Karin förra gången besökte Skölds, men när
han erinrade sig alla detaljerna förstod han, att han var en
annan då än nu. Då härjade han ibland med Dygdiga
Hansson, då satt de langska teorierna i honom, då var hans blod
fullt av rövarbaciller. Han måste med blygsel tillstå att han
närapå velat ta Karin med våld, och att det var det som slitit
sönder allting mellan dem den gången. Den medvetenheten
gjorde att han fördubblade sin ömhet mot Karin för att
försona och utplåna allt detta, som han var rädd för att hon
skulle minnas. Karin, för vilken det gamla förhållandet stod i
ett något annat ljus och som var så mycket kvinna att faran
för detta tagande, som Bjarne erinrade sig med nesa och
betydligt överdrivit i sin fantasi, inte framstod som något enbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
