Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Res över Stockholm Göteborg. Det är lugnare”, rådde
Ågren.
”Nej, jag vill passa på att se Lofoten. Båtarna är ju också
en del av Bergets själ”, sade Kronvall.
”1 morgon?” sade Ågren eftersinnande. ”1 morgon går
visst Polstjärnan.” Han gick fram till skrivbordet och såg på
ett papper. ”Alldeles riktigt. Hagström telegraferade att han
kom in i dag och går i morgon. Präktig karl och präktig
skuta.”
”Då ger jag mig av i morgon förmiddag. Bara vi nu inte
får snöhinder?”
”Barometern står fint”, sade Ågren och knackade på den.
”Det är några fjäll emellan också, innan jag hinner båten.
Hela Kölen”, skämtade Kronvall. ”Ja, addio då!”
De tryckte varandras händer, och Kronvall gick.–-
Polstjärnan låg vid kajen och slukade malm. De väldiga
lastbryggornas skelett, höga som ett par femvåningshus
ovanpå varann, avtecknade sig hårt mot den blå himlen, där små
trasiga ulltappar flängde iväg mot svenska fjällen. Från land
kom malmvagnarna krypande ut på de darrande järnbalkama
högt uppe med ett fruset gnissel, stannade över Polstjärnan,
öppnade bottnarna och lät malmblocken regna ner i ångarens
fickor, som tog emot dem med en skräll så hela båtskrovet
skälvde från för till akter och lamptrimmaren, som putsade
sista lampan, tog sig en extra aria av fula ord. I elva timmar
hade stuvama hållit på, hela tiden hetsade av förmannen, som
unnade sig någon vila från pådrivningen bara när han måste
titta efter styrlastigheten och plimsollmärket. Han kom just
tillbaka från en begrundande visit vid fören av Polstjärnan,
då tredje styrman ropade uppifrån backen.
”Nå, hur ligger hon?”
”Å, hon sväljer nog det där tågsättet också akter över”,
svarade förmannen och klådde sin karbunkelnäsa. Han hade
nämligen fått syn på malmtåget, som bromsade ner till kajen.
I samma ögonblick rullade en stolkärra med en man hastigt
fram mot båten. Det var Kronvall, som trodde att han skulle
komma försent och därför blev riktigt glad när han fick se
Polstjärnan ligga och lasta fortfarande. Han kom emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
