Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ombord i en fart och fick rätt på kapten uppe i
navigations-hytten och presenterade sig.
”Kapten fick väl mitt telegram?” frågade han.
”Ja. Hytten är redan i ordning. Men vädret blir nog si och
så. Västfjorden var på dåligt humör redan i går när vi skulle
gå in hit”, sade kapten.
Kronvall såg forskande på honom. Det var en ung, spänstig
karl med fasta drag och säker blick.
”Det gör mig detsamma”, sade Kronvall. ”Jag är gammal
sjöbjörn. Jag kunde ju ha rest över Göteborg, men den här
vägen är nästan genare, och så tyckte jag det kunde vara
roligt att pröva våra egna båtar en gång.”
”Ingenjörn är välkommen”, förklarade kapten. ”Vi hör ju
också till Berget”, sade han med ett knappt märkbart leende.
”Det vill jag lova. Annars dog vi väl av förstoppning. Jag
ska över till Amerika.”
Mer hann inte Kronvall säga. Ett dån som om ett hus
störtat samman täppte till munnen på honom. Det skälvde i sätet
under honom, vattenglasen klingade med karaffen, och den
elektriska armaturen skakade av frossa.
”Det är malmen man tippar”, utlät sig kapten. ”Det
skräller nästan mer nu, när den är frusen.”
”Jag ska”, tog Kronvall om, ”över till Amerika för att se
på några nya maskiner, som lär vara storartade. Brytningen
efter storstrejkens fiasko har tagit en rasande fart, och vi
kan snart inte skaffa tillräcklig människokraft.”
”Nej, det är väl svårt nog därborta i isöknen.”
”Vi hade fyrtiosju grader i Rautas i morse.”
”Brrr!” huttrade kapten. ”Nej, då föredrar jag sjön. Vill
ingenjörn följa med, så ska jag visa hytten.”
När det var gjort lämnades Kronvall ensam. Han drev
omkring på däcket och väntade på avgång. Han trodde huvudet
skulle sprängas sönder varje gång malmen störtade ner i
skutan, och han kände det som om tänderna skulle skakas
loss i munnen. Det var en olidlig plåga, och var gång han såg
en vagn krypa fram uppe i luften över fartyget för att kalva
malm, kröp han ofrivilligt samman, innan väntan utlöste sig
i skrällen. Först när det rysliga dånet äntligen tystnat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
