Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkte ta den av sig, men så sade han sig att han ju snart
skulle gå och koja. Någon särskild njutning var det inte att
ligga där. Skutan satte svårt. Kronvall måste ta spjärn med
fotterna mot soffkanten där han låg och såg hur skuggan från
ljusarmaturen kröp fram och tillbaka i hyttaket och ibland
tog långa slingerbultar neråt väggarna. I rorshytten hörde han
ratten snurra för giringarna.
Kronvall blev på en gång så förtvivlat sömnig av stormens
symfoni och de ständigt återkommande ljuden. Han slöt
ögonen och somnade.
Han vaknade vid en förfärlig duns, som kastade honom
ner på golvet. Innan han hunnit resa sig följdes den av en
annan ännu våldsammare. Hela skutan skälvde till, ett par
glasrutor sprang, och fast Kronvall högg tag i bordets
fast-skruvade fot slungades han mot rorshyttsväggen så han skrek
till. Märkvärdigt nog rullade inte skutan längre. Hon hade
liksom stannat på nedgående babordssidan och lagt sig till
vila.
Kronvall reste sig för att komma ut. Rorsmans ansikte
visade sig ett ögonblick i dörren till rorshytten — ett barkat
ansikte med rött skägg.
”Hon har törnat”, sade han hest.
Kronvall kastade sig mot dörren och tumlade ut.
Ett skumhav vräkte över honom. Från alla håll och kanter
rev det och slet i honom, det visslade, tjöt och levde runt
omkring i mörkret, och sjöarna brusade. Några ljusstrimmor
från fönstret ledde honom. Han kröp, ramlade och kravlade
sig framåt bryggan. Hela vattenfloder sköljde över honom.
Det forsade upp under ärmlinningarna på honom. En isdusch
slog honom i hjässan. Han tog sig om huvudet. Skinnmössan
hade rest. Han fick tag i bryggräcket och reste sig.
”Alle man på däck! Livbåtarna!” skar kaptenens röst skarp
och fast genom stormen. Kronvall såg honom skymta till vid
sidan om sig. Ett ljus underifrån bryggan belyste plötsligt
babordssidan, där sjöarna skvalpade in, bläcksvarta. I
däver-tarna hängde redan ett par man och försökte svänga ut
båten — en sotig eldare hoppade i den — ett blekt ansikte
med gapande mun skymtade till vid kobryggan — aktra ginan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
