- Project Runeberg -  Malm / 2. Bergets sång /
167

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

Lang kom barhuvad raglande gatan fram med pojken på
armen. Han gick som i en dimma, ögonlocken knep sig samman
över de blodsprängda ögonen och lämnade bara en smal
strimma öppen för synen. Svetten dröp från pannan, där de
mörka hårtestarna låg fastklibbade ända neråt öronen. Med
en sista rest av förnuft höll han sig i skuggan av de
palatsliknande byggnaderna och aktade sig noga för solskenet, som
låg vitglödgat bortom skuggranden. En och annan bil rullade
förbi i palmallén, och de få människor han mötte drev
långsamt framåt med försiktiga steg.

Lang sneglade lömskt på dem. Han hatade dem alla, dessa
bruna, gula och svarta satar, och hans blod kokade i kapp
med luften.

En sådan hetta! Våt och vidrig så han tyckte sig lösas upp
och rinna bort. Och var fanns konsulatet — sueco —
consu-lado sueco? Det fördömda konsulatet! Nu hade han snokat
flera timmar efter det. Kanske man lurat honom igen? I går
hade han hållit på hela dagen och vankat gata upp och gata
ner utan resultat. Och ingen människa begrep honom.
Misslyckas det i dag också, tänkte han, så går jag i sjön. Vad! Han
öppnade ögonen mera. Han hade törnat mot något. Åter en
av de där vrålande, gula kroknäsorna med kolögon och vitt
halmtak. Ryt du, min gubbe lille, tänkte han. Se upp själv!

Nu tog skuggan slut, och ett fruktansvärt glödbälte skilde
Lang från nästa hus. En jättepalm stod visserligen mitt
emellan i gatan som ett stort paraply i solskenet, men Lang
darrade ändå för de få solstegen. Om jag ger mig över dör jag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/2/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free