Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade han sig. Än sen? Så blir det slut. Inte finns det något
konsulat.
En svarting i vitröda byxor och gröngult bälte vek om
hörnet och rann fram efter husväggen. När han fick syn på
Lang drog sig hans mun till ett leende. Han visade förtjust
hela tandgården och vek undan utåt gatan.
”Sueco— consulado sueco — consulado?” stammade Lang
hest.
”Si, senor!” flinade svartingen, kröp in efter husväggen
igen och rann bort i skuggan. Knäna böjde sig under Lang,
och han sjönk ihop. Det bubblade inne i huvudet på honom.
Han tittade på barnet. Pojkstackaren sov, men svetten dröp av
honom i sömnen, och munnen tuggade. En liten, liten lysande
blå fågel kom farande från trädgården bakom som en pil
genom solskenet och satte sig i jättepalmen. Lang fick
kväljningar av att se honom. Allt kväljde honom, solen, gatan,
himlen och blommornas galna färger i trädgården på andra
sidan gatan. Han slöt ögonen, benen rätade ut sig, han sökte
stöd med ryggen mot huset och somnade.
Han vaknade vid att floder av regn vräkte ner över honom.
Det piskade mot gatan, sköljde och forsade om honom,
sprutade och stänkte. Pojken skrek. Inte en människa syntes till.
En ryttare i brun kappa jagade förbi ut i palmallén. Lang
kravlade sig in under huset, där ett utsprång skyddade för det
värsta. Det värkte i magen på honom av hunger, och de
genomvåta kläderna gjorde inte situationen trevligare.
När regnet slöt samlade Lang sina sista krafter. Han skulle
ha tag i konsulatet. Det måste finnas här. Han satte sig i
rörelse på nytt. Solen sprack fram igen och stekte ännu
ohyggligare än förut. Under regnet hade den makat sig fram
över huset och brände obarmhärtigt på Lang. Hade inte de
våta kläderna svalkat hade han stupat. Han gick som i en
finsk bastu. Det ångade från gatan, och med det
bortström-mande vattnet seglade sönderslitna blad och blommor. Lang
väntade bara att den lilla blå fågeln skulle komma drivande
också i regnfloden.
Lang sökte sig neråt staden igen. Masterna, som skymtade
långt under honom i hamnen, lockade honom till sig. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
