Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”0, så många totto!” skrek han förtjust, och oupphörligt
upprepade han detsamma, fast något varierat med: ”Johan
också åka totto!”
En och annan av de förbigående stack en slant till pojken,
som inte alls hade tänkt sig att han skulle få något i handen
när han sträckte ut den mot hästarna. Först försökte han
tugga på nickelmynten i tron att det var något ätbart, men
när Lang sade: ”Fy, inte äta!” gav han fadern slantarna allt
efter han fick dem.
Lang gjorde inget försök att hindra pojken. Det var inte
mer än rätt och billigt att de där skojarna gav honom något
igen. När han inte fått jord som man lovat honom kunde de
sannerligen kosta på sig några reis. Det var en avbetalning
på Brasiliens, på paradisets skuld till honom.
Tre herrar kom förbi arm i arm. De var bra upprymda och
hojtade och skrattade med hattarna bak i nacken och med
blossande cigarrer.
”O, så många totto!” ropade Johan och räckte ut handen.
Den ene av herrarna, en lång, smärt man, ryckte till och
stannade. Lang såg honom stiga fram mot sig, och de tre herrarna
slog en ring omkring honom.
”Johan också åka totto!” sade pojken.
Det är poliser, detektiver. Nu tar de mig, tänkte Lang.
Den långe herrn såg bara på pojken. Så fäste han blicken
på Lang, och då först märkte Lang hans ljusa ögon och
ljusa hår. Innan han sagt något hade Lang anat vad som
skulle komma. Det var alldeles säkert ingen polis. Men de
andra två herrarna, svartmuskiga med stora mustascher,
hörde inte ihop med den långe.
”Svenskar?” sade den långe upprörd.
Lang nickade mörkt.
Den långe sade något åt de andra herrarna. De skrattade
till, klappade honom på axeln och fortsatte framåt.
”Hur har ni kommit hit?” sporde herrn.
”Ja, inte har vi gått”, svarade Lang. Den första varma
hjärteströmmen, som ilat genom honom när han hörde sitt
eget språk, var redan kallnad. Det gamla hatet till alla dem
som hade det bättre än han slog ut i flammor igen. Det blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
