Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte mildare därför att denne ”bättre” var svensk. Det gav
hatkänslorna ännu mer syrsättning. Han såg på herrns
eleganta dräkt, fina käpp, sjangtila hatt och stora cigarr.
Den långes ansikte mulnade till, och det ryckte liksom
smärtsamt kring munnen. Han stod obeslutsam. Så stack han
handen i fickan, tog upp en slant och gav åt pojken. Johan
tittade på den. Den var större än dem han fått förut. Lang
slet den till sig och slängde den i gatan. Johan såg ännu mer
förvånad ut, och herrn vände sig om och gick.
Han hade inte tagit många steg med folkströmmen, förrän
Lang såg honom vända sig om och snabbt återvända.
”Tjurskalle!” sade han åt Lang och skrattade till. Han tog
honom under armen och drog honom med sig. Innan Lang
riktigt visste hur det gått till satt Johan och han i en bil, och
herrn steg upp, satte sig bredvid och smällde igen dörren
så det skalv i åkdonet.
Han ropade någonting åt chauffören. Bilen rullade iväg.
Lang sade inte ett ord. Pojken var som förstenad. Han bara
gapade. Han hade så gärna velat säga ”nu åker Johan totto”,
men han tordes inte. Skrällen i dörren hade skrämt
talförmågan ur honom. Och faderns hårda tag kring honom ingav
honom en känsla av fara.
Herrn satt orörlig vid sidan av Lang och sade inte heller
något. Bilen gungade och slingrade mellan de andra åkdonen.
Den for över stora torg, under mörka alléer där palmerna
susade mystiskt, den ilade förbi upplysta gator och strömmar av
människor. Nu började den stiga uppför backarna, husen
blev större, gatorna ödsligare. Den stannade vid en stor,
upplyst port, där en neger i grön dräkt med silversnören
vaktade utanför.
Herrn betalade.
”Kom!” sade han till Lang. Lang följde viljelös med. Han
var slapp och likgiltig. Den där konstifika kurren kunde få
göra vad han ville.
I förstugan stod några andra negrer lika klädda som
portvakten, och Johan kunde inte ta ögonen från en liten svarting
i gul jacka och gröna byxor och som bockade och bockade
oavbrutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
